and everything you think and everything you feel is alright alright alright
Ett annat band som är ganska rosa är Le Tigre. Fast dom känns ju mer punkrosa än tuggummirosa. Hur som helst, Kathleen Hanna är en annan sån där tjej som det känns som om det inte var helt fel att stöta på när man var tonåring. Vem vet hur man hade varit utan henne. Hela Riot grrrl-rörelsen var så extremt befriande färgstark att man ju typ aldrig varit så nöjd med att vara tjej som när man kom i kontakt med den. Och Kathleen Hanna var ju drottningen. Skulle vilja att alla tonårstjejer fick lite Kathleen Hanna-injektioner istället för lyckopiller när dom kommer till kuratorer och psykologer. Skulle inte vara helt fel tror jag.
Jag lyssnade (och lyssnar) en hel del på hennes tidigare band Bikini Kill, men det var inte förrän Le Tigre debuterade som jag föll handlöst musikaliskt. Dom var bara alla rätt. Och rosa. Förstås.
Deceptacon
Who took the bomp?
Every day and night, every day and night
I can see your disco disco dick is sucking my heart out of my mind
I'm outta time, I'm outta fucking time
I'm a gasoline gut with a vasoline mind, but
Wanna disco, wanna see me disco?
Let me hear you depoliticize my rhyme
One, two, three, four, you got what you've been asking for
You're so policy free and fantasy wheels
and everything you think and everything you feel is alright alright alright
I take you home now watch me get you hot
You're just a parrot when you're screaming and you're shouting
"More crackers please! More crackers please!"
You want what you want but you don't wanna be on your knees
Who does your, who does your hair?
How are you? Fine thank you
How are you? Fine thank you
You bought a new van the first year of your band
You're cool and I hardly wanna say "not" because I'm so bored
that I'd be entertained even by a stupid fucking linoleum floor, linoleum floor
your lyrics are dumb like a linoleum floor
I'll walk on it, I'll walk all over you
Walk on it, walk on it, walking one, two
Who? Who? Who?
Who took the bomp from the bompalompalomp?
Who took the ram from the ramalamadingdong?
See you later
I only went with her 'cause she looks like you
Det finns band som är mer rosa än andra, särskilt om man tänker på den tuggummirosa som fanns som färdig stilmall på blogg.se. Pulp är ju definitivt ett av dom. Egentligen kanske dom är mer tuggummi än rosa, men det känns inte som om det spelar nån roll. Pulp it is i alla fall. Den här videon säger kanske allt om den parallellen, så jag säger inget mer själv.
Babies
Well it happened years ago, when you lived on Stanhope Road
We listened to your sister when she came home from school
'Cause she was two years older, and she had boys in her room
We listened outside and heard her
Alright
Well that was alright for a while, but soon I wanted more
I wanted to see as well as hear and so I hid inside her wardrobe
And she came home round four, and she was with some kid called David
From the garage up the road
I listened outside I heard her
Alright
Oh I want to take you home, I want to give you children
And you might be my girlfriend
When I saw you next day, I really couldn't tell
'Cause you might go and tell your mother
And so you went with Neve, and Neve was coming on
And I thought I heard you laughing, when his Mum and Dad were gone
I listened outside I heard you
Alright
Oh I want to take you home, I want to give you children
And you might be my girlfriend
And I guess it couldn't last too long
I came home one day and all her things were gone
I fell asleep inside, I never heard her come
And then she opened up the wardrobe, and I had to get it on
We were on the bed when you came home
I heard you stop outside the door
I know you won't believe it's true, I only went with her 'cause she looks like you
Oh I want to take you home, I want to give you children
And you might be my girlfriend
rosa
Ja, vad tycker ni? Egentligen vill jag att bloggen ska vara rosa, men inte den här rosa utan mer punkrosa. Men jag vet ju inte hur man gör. Ska undersöka saken.
//oteknisk
på förekommen anledning
Det har kommit till min kännedom att ett av dagens inlägg är lite otydligt. Jag erövrade alltså Suicide is Painless-singeln via nedan nämnda tjej. Hon fattade det enorma värdet den hade för mig och förhandlade till sig ett byte mot samtliga Kent-singlar som hörde till Verkligen-skivan, och som jag alltså hade i min ägo. Inga problem tyckte jag. Särskilt inte som jag idag sitter på BÅDE den hett eftertraktade Manics-singeln OCH Kent-singlarna. Fattar fortfarande inte hur jag lyckades.
//hård förhandlare
but I couldn't care less today not while we're dancing and you're kissing me this way
Den här covern upptäckte jag ganska nyss. Har hört att den finns, men inte hört själva låten. Jag är nästan lite ledsen över den förlorade tiden, för den är så fantastiskt bra. Montt Mardié har tagit Håkan Hellströms låt Kom Igen Lena och gjort den till något helt annat, men ändå känns det inte alls som att han har förlorat kärnan i låten. Snarare tror jag han har plockat fram en annan dimension av den. För när man lyssnar på den här känns den så sorglig, så melankolisk, så oerhört långt från det glädjesprakande erergifyrverkeri som utgör originalet. Men lyssnar man på texten så finns ju melankolin, rastlösheten och längtan även i nämnda original. Och sorgsenheten i coverversionen bär med sig ganska mycket glitter från originalet när man tar den till sig. På något sätt kanske det ligger något i myten om att om man aldrig känt avgrundsdjup sorg kan man heller aldrig känna explosionsartad glädje.
Översättningen är hur som helst briljant. Det allra mest briljanta är ju då förstås att titeln är översatt tillbaka till den titel som Håkan lånade till sin låt. Kul faktiskt.
Den översatta texten finns inte på nätet. Lyssna på originalet vet jag och översätt själva! ;)
is it to be or not to be? and I replied 'oh why ask me'?
Att Manic Street Preachers valde att göra den här låten framstod säkert som provocerande för många renläriga indiefantaster. Att dom lät så extremt mycket som Guns'N'Roses när dom gjorde det under dessa knarkiga madchester-år var säkert ännu mer provocerande. Å andra sidan framstod säkert en hel del Manics gjorde som provocerande för dessa ortodoxa små varelser. Och Manics handlade ju heller aldrig om att imponera på en liten elitistisk skara, dom handlade om att ta över världen. Vill man göra det kan det vara lämpligt att göra en cover på en sång som många har en relation till, så det gjorde dom (av samma anledning brukade dom också göra livecovers av Last Christmas under samma tid). Suicide is Painless hamnade också mycket riktigt ganska högt på de brittiska hitlistorna när den släpptes 1992.
Jag försökte få tag på Suicide is Painless i flera år genom att springa runt på otaliga skivmässor (detta var alltså på den tiden när man varken hade youtube, pirate bay eller iTunes). Det blev ganska många Manics-rariteter på alla dessa mässor, men Suicide is Painless-singeln verkade som uppslukad av jorden. Jag var ganska ledsen för det. Ändå tills jag var på fest hos min dåvarande pojkvän och upptäckte att tjejen han delade lägenhet med hade den liggandes i sin skivsamling. "Jaså den där" sa hon. "Den hittade jag för 10 spänn på en loppmarknad i Norrköping". Ridå.
Suicide is Painless (Theme from M.A.S.H.)
Through early morning fog I see
Visions of the things to be
The pains that are withheld for me
I realize and I can see...
That suicide is painless
It brings on many changes
And I can take or leave it if I please
The game of life is hard to play
I'm gonna lose it anyway
The losing card I'll someday lay
So this is all I have to say
That suicide is painless
It brings on many changes
And I can take or leave it if I please
The sword of time will pierce our skins
It doesn't hurt when it begins
But as it works its way on in
The pain grows stronger, watch it grin...
But suicide is painless
It brings on many changes
And I can take or leave it if I please
A brave man once requested me
To answer questions that are key
Is it to be or not to be?
and I replied 'oh why ask me'?
When suicide is painless
It brings on many changes
And I can take or leave it if I please
live out your fantasies here with me, just let the music set you free
Börjar såhär. Sonic Youth tolkar Madonna. Ni fattar ju att det blir bra. När dom tolkar Madonna kallar dom sig Ciccone Youth, men låt er inte luras av det inte, det är samma gamla rävar som alltid.
Jag älskar den här versionen. Hade den på någon gammal skiva för långe sen och grät typ blod när jag upptäckte att den var borta. Blev sjukt glad sen när iTunes fick in den.
Madonna i all ära förresten, hon är säkert en stark kvinna och allt det där hon brukar kallas, men jag tycker ändå att det är synd att inte fler unga tjejer fått stifta bekantskap med Kim Gordon. Jag tror att världen hade varit en bättre plats för många unga tjejer då. Är glad att jag beundrade Kim Gordon mer än Madonna när jag var ung tjej, annars vet man ju inte hur det hade kunnat gå.
Videon är tyvärr sjukt mycket nedklippt, är tydligen för snuskigt innehåll för att få ligga på youtube. Lägger därför ut en spotifylänk också för er som har det och vill höra hela låten.
Tema
Idag får det vara cover-tema på bloggen. Några av mina bästa covers kommer alltså att läggas upp under dagen. Stay tuned.
Igår var ingen vanlig dag...
Igår blev det alltså officiellt!
Jag har fått ett A på min c-uppsats. Jag är inte den som vanligtvis brukar skryta men jag är faktiskt riktigt stolt, jag har lagt ner skitmycket jobb på den där jäkla uppsatsen. Och mycket ångest. Det känns verkligen, verkligen, väldigt bra. Kanske ska bli lekprofessor trots allt.
Det här blev ju också officiellt, och jag hade inte alls tänkt kommentera det, men så råkade jag få se den här videon. Hallå 1800-talet! Hallå ångest! Hallå "hej jag måste läsa innantill för jag säger inte vad jag på riktigt TYCKER om min blivande svärson, jag säger vad jag måste"!
//ryser
I need excitement oh I need it bad
Jaha, det var den semestern. I morgon är det vardag igen. Känns rätt okej ändå, efter c-uppsatsen känns inget särskilt tungt i skolväg. Och än är det ju några timmar kvar. En semesterlåt till hinner vi ju med.
Det här är en av dom där perfekta poplåtarna. Allt sitter som en smäck, texten är rak, enkel och alldeles briljant och melodin går att beskriva med precis samma ord. Jag var inte direkt överförtjust i att vara tonåring men när jag hör den här kan jag ändå nästan längta tillbaka, för den fångar precis känslan av det som var spännande med att vara det. Den där längtan och rastlösheten.
Den är ju lika gammal som jag också. Bara en sån sak!
I iTunes finns ett system med stjärnor, och jag är rätt snål med att dela ut 5 stjärnor, hittills är det 13 låtar av 5261 som lyckats kvala in. Den här hör inte till dom, men den finns definitivt med bland bubblarna. Det är bara att dansa vidare alltså.
Teenage Kicks
Are teenage dreams so hard to beat
Every time she walks down the street
Another girl in the neighbourhood
Wish she was mine, she looks so good
I wanna hold her wanna hold her tight
Get teenage kicks right through the night
I'm gonna call her on the telephone
Have her over 'cause I'm all alone
I need excitement oh I need it bad
And it's the best I've ever had
I wanna hold her wanna hold her tight
Get teenage kicks right through the night
you know it seems the more we talk about it, it only makes it worse to live without it
Struntar i TV:n och koncentrerar mig på det viktiga, nämligen min semester. Efter en strapatsrik promenad i snön (man måste ju alltså gå ut när man har hundar) har jag nu återigen dragit ner persiennerna, satt elementen på full värme och tagit på mig solglasögonen. Det ÄR sommar nu. Lyssna får ni höra. Tycker nog att ni ska dansa lite också, det gör jag.
*ni behöver ingen text, ni kan ju ändå inte läsa den genom solglasögonen*
ett barn ska jag ha när jag blir stor
Hm. Det är ju barnkanalen på varannan kanal. Måste få tag på ett barn alltså. Har dessutom lärt mig idag att ett liv utan barn inte ens finns på riktigt. Lever alltså ett låtsasliv innehållandes en högst verklig TV som spårat totalt.
//kollar på bolibompa
istället för musik: förvirring
Nä, Oscarsgalan var inte så kul. Klänningarna var inte ens särskilt fina (tack för den finanskrisen). Dom flesta prisen visste man ju innan vem som skulle vinna. Och idag vaknade jag och upptäckte en underlig sak. Alla kanaler har bytt plats på min TV. Slår man på 3 tittar man på SVT2, trycker man på 6 är det barnkanalen o.s.v. Vissa finns nog inte ens kvar (kanske ligger på 42 eller nåt). Så kan det gå när man söker fram kanaler som sänder Oscarsgalan mitt i natten. Nu minns jag ju inte hur jag gjorde. Trött var det ja. Skulle kanske gått och lagt mig trots allt.
//mer mogen än igår
loneliness was tough, the toughest role you ever played
Suedelåten fick mig att tänka på en av mina allra första favorittexter. Jag satt hemma i barndomshemmet i vardagsrummet och tog ut den här låten på vårt alldeles nya digitalpiano och tyckte varenda ord darrade av betydelse. Min fascination för Marilyn och hennes öde var (är?) nästan lika stor som Eltons. Kanske var det just med den här låten min besatthet startade. Är fortfarande fascinerad. Tycker fortfarande att det är en helt fantastisk text. Bleka kopior (ÄVEN om dom är gjorda av samma artist som skrev originalet) är ju inte vatten värda i jämförelse.
Det är någonting med utsattheten i den här texten som berör mig ända in i hjärteroten. Hon är en av våra största ikoner, ändå verkar det som om hon var så oerhört ensam. Ibland tror jag att det är lite symtomatiskt för vår tid. Ska dock inte ge mig in i några djupare resonemang kring det just i kväll.
Kan också passa på att tipsa om en av dom allra, allra bästa böckerna, nämligen Blonde av Joyce Carol Oates. I Blonde har Oates använt sig av Marilyns liv som en ram, och så har hon satt sig in i personen och utifrån det skrivit en fiktiv roman. Den ser tjock ut när man ser den, men jag lovar, det är den inte när man läser den. Den är så otroligt bra så det finns nästan inte ord. Lite som den här låten. Exakt samma utsatthet. Läs bara, tjafsa inte.
Candle in the wind
Goodbye Norma Jean, though I never knew you at all
You had the grace to hold yourself while those around you crawled
They crawled out of the woodwork, and they whispered into your brain
They set you on the treadmill
And they made you change your name
And it seems to me you lived your life like a candle in the wind
Never knowing who to cling to when the rain set in
And I would have liked to know you, but I was just a kid
Your candle burned out long before your legend ever did
Loneliness was tough, the toughest role you ever played
Hollywood created a superstar, and pain was the price you paid
Even when you died
Oh, the press still hounded you, all the papers had to say
Was that Marilyn was found in the nude
And it seems to me you lived your life like a candle in the wind
Never knowing who to cling to when the rain set in
And I would have liked to know you but I was just a kid
Your candle burned out long before your legend ever did
Goodbye Norma Jean, though I never knew you at all
You had the grace to hold yourself while those around you crawled
Goodbye Norma Jean
From a young man in the 22:nd row, who sees you as something more than sexual,
more than just our Marilyn Monroe
an elegant sir in a terylene shirt tonight
Men herregud, inte SOVER väl folk på sin semester? Den är väl knappast till för att VILA UPP sig? *förvirrad*
Hur som helst, i natt är det ju Oscarsgalan. Går ju inte att sova då i alla fall. Måste ju kolla in alla klänningar och alla tal där alla gråter och tackar Gud. Går inte att missa. Högtidlighåller Oscarsgalan med hjälp av Suede. Sov ni som behöver det.
//inte ett enda stavfel
Filmstar
Filmstar, propping up the bar, driving in a car it looks so easy
Filmstar, propping up the bar, driving in a car tonight
Filmstar, giving it class, living it fast it looks so easy
Filmstar, giving it class, living it fast tonight
What to believe in it's impossible to say
What to believe in when they change your name,
wash your brain, play the game again
Filmstar, an elegant sir, a terylene shirt it looks so easy
Filmstar, an elegant sir in a terylene shirt tonight
Filmstar, propping up the bar, driving in a car it looks so easy
Filmstar, propping up the bar, driving in a car tonight
What to believe in it's impossible to say
What to believe in when they change your name,
wash your brain, play the game again
Trött tydligen
Tecken på trötthet:
söndag kväll
asfaten
slog ner mig i långt ner i stövelskaften
//trött slarvmaja
snöterapi
Apropå snön förresten. Den ÄR ju där. Skit också. Jag som tyckte våren var på väg i veckan. Kallt var det, men solen lyste och gruset låg rätt på asfaten på det där extremt våriga sättet. Tji fick jag helt enkelt. Våren är inte ens i närheten. Men deppa inte ihop för det, lyssna på min snöterapi-lista istället. Jag gjorde den på spotify förra gången snön slog ner mig i långt ner i stövelskaften.
Här är den: Snöterapi
(Hoppas det funkar nu, första gången jag provar ju. Sorry till er som inte har spotify. Eller: skaffa vet ja. ;))
nothing can keep me from my holiday
Den är slut! Helvetesveckan är över, det är söndag kväll! Galet skönt är det! I morgon är jag LEDIG. Ingen c-uppsats att skriva, ingen plats jag måste vara på, inga böcker jag måste läsa (äh, jo, det är det ju, men det struntar jag i). Ska inte öppna ett word-dokument. Okej, en dag ledigt är ju ingen SEMESTER direkt, men det KÄNNS ju som det just nu. Som kvällen innan, man har precis kommit hem från sista arbetsdagen och man har en hel låååång semester framför sig. Så känns det. I morgon semester alltså. (Tvärignorerar alltså all snö utanför fönstret (för mig är semester = sommar), har dragit ner persiennerna så att jag kan använda min begåvning inom fantasins område till att föreställa mig sol och gröna träd istället).
Den här låten passar bra lust i kväll, när semesterkänslan sprider sig i varenda skrymsle av kroppen. Har lyssnat på den fyra gånger i rad nu. Det ökar på den där känslan av ledighet. Och gröna träd förresten. Det ÄR inte långt kvar.
Holiday
Couldn't care less what price I gotta pay
Everyday with you is like a holiday
I don't give a flyin' fuck whatever people say
Nothing can keep me from my holiday, my holiday
I'm sick and tired of the games they play
Everyday with you is like a holiday
And when you call on me I come with no delay
Nothing can keep me from my holiday, my holiday
I bless your name for letting me get away
Everyday with you is like a holiday
And when I hear your voice I'm far beyond okey
it's all the wasted years so close behind
Lördagsmorgon alltså. Ser fram emot en helg på jobbet, sen blir det en LUGN vecka nästa vecka. Helt sjukt, vet inte när jag kände så senast. Ska bli otroligt skönt.
Lyssnar på morgonmusik nu. Passar på att lägga ut den bästa morgonlåten här. Nu är det här egentligen en söndagsmorgonlåt, men i morgon åker jag mot arbetet sisådär vid 7-tiden på morgonen, så då blir det ingen låt innan. Idag alltså. Ni kan ju lyssna på den i morgon om ni tycker det passar bättre. Den är så söt den här låten. Låter lite som en barnkammarvisa. Nu handlade väl inte Velvet Underground om barnkammarvisor direkt (bara namnet säger väl allt, det kommer från en bok om sadomasochism, och texterna är väl heller inga man diskuterar på släktmiddagen), men den låter ju så. Jag känner mig trygg när jag hör den.
Velvet Underground känns som bandet som var för alternativmusiken vad the Beatles var för popmusiken. Inflytelserika alltså. Ibland känns det lite som att dom är alternativmusikens vagga (se där, barnkammarreferenser igen), men det finns säkert massa olika åsikter om det. En sak jag i alla fall vet är att dom är sjukt bra. Och är man ett alternativband så uppger man dom gärna när man ska räkna upp vad man influerats av. Annars kan man ju verka dum, och det vill man ju inte.
Sunday Morning
Sunday morning, praise the dawning
It's just a restless feeling by my side
Early dawning, sunday morning
It's just the wasted years so close behind
Watch out, the world's behind you
There's always soeone around you who will call
It's nothing at all
Sunday morning and I'm falling
I've got a feeling I don't want to know
Early dawning, sunday morning
It's all the streets you crossed not so long ago
Watch out the world's behind you
There's always someone around you who will call
It's nothing at all
Sunday morning
Sunday morning
first you must cure your temper then you find a job in the paper
Fortsätter firandet av att man kan skönja slutet på helvetesveckan med massa gott-humör-låtar. Upptäckte att jag inte än haft med The Clash i bloggen. Det är ju lite pinsamt. Dom får vara med nu.
Blir så sjukt glad av den här låten! Längtar till sommaren när jag hör den här låten (BE GONE HELVETESKYLA)! Blir också sjukt glad av bildkavalkaden på världens coolaste band. Det FINNS inga sådana band idag. Så är det.
Rudie Can't Fail
Sing, Michael, sing
On the route of the 19 bus
Hear them sayin'
How you get a rude and a reckless?
Don't you be so crude and a feckless
You been drinking brew for breakfast
Rudie can't fail
So we reply
I know that my life make you nervous
But I tell you I can't live in service
Like the doctor who was born for a purpose
Rudie can't fail
I went to the market to realise my soul
'cause what I need I just don't have
First they curse then they press me 'till I hurt
We say Rudie can't fail
We hear them sayin'
Now first you must cure your temper
Then you find a job in the paper
You need someone for a saviour
Rudie can't fail
We reply
Now we get a rude and a reckless
We been seen lookin' cool and speckless
We been drinkin' brew for breakfast
Rudie can't fail
Okay! So where you wanna go today?
Hey boss man!
You're lookin' pretty smart
In your chicken skin suit
You think you're pretty hot
In your pork pie hat
But...Rudie can't fail
Look out, look out
Sky juice, 10 cents a bottle
when I'm riding my car (you know I miss you)
Okej, då har man tagit sig igenom lite drygt halva skitveckan. Det måste ju firas. Tänkte jag. Kom inte på riktigt hur dock. Börjar med att lägga ut den bästa låten just nu. Har ju lagt ut så mycket GAMMAL musik, så det kan ju vara kul med något alldeles, alldeles nytt.
Det här P3-Guld-framträdandet får ju i alla fall mig att längta mig sjuk tills Adiam Dymott släpper sin debutskiva senare i år. Jag säger bara:Håll Koll! Tjejen är grym!
Massa coola människor har hon med sig på scen också. Tomas Rusiak bl.a. Ni minns väl Hip Hopper? Han är det! Harri Mänty som tidigare var med i Kent ska också finnas med på ett hörn enligt info-texten på youtube, men jag ser honom inte. Nån annan? Jaja. Ska sluta prata så ni får lyssna.
Miss You
Ja, låten är SÅ ny att texten inte verkar finnas på internetet. Ni får försöka höra den själva istället. SÅ svårt är det inte!
More than hour, our, never
Apropå folk som gör något vettigt av sin tid. Min vän Ka-Yee visade mig det här häromdagen. Vet inte vad jag ska säga mer än att jag återigen vill understryka att det verkligen är SKÖNT när folk gör något vettigt av sin tid. Verkligen!
Och ja, låten är ju också bra. Den får mig att tänka på att jag inte sett Daft Punk. Däremot har jag sovit på en gräsmatta under en Daft Punk-spelning. Mina vänner dansade lite då och då fram till mig och sa: "Sarah, ska du inte SE Daft Punk?"
"Jo!" svarade jag och somnade om. Japp, Hultsfred såklart!
Lord can you hear me, hear me at all?
Nu är det dags. Spiritualized. Jag tänker inte ens försöka förklara vad den lilla mannen med silverskorna och hans musik har betytt för mig, ni får lyssna själva istället. Antingen hör ni det eller så hör ni det inte. Jag tycker lite synd om dom som inte hör. Jason "Spaceman" Pierce texter har alltid handlat om existensen, Gud och livet efter detta. Ångesten över att leva ett liv fyllt av synd kastar djupa skuggor över musiken som oftast är så vacker i sina storslagna arrangemang att det värker i kroppen. Spaceman gör den vackraste musiken jag vet när han är på det humöret. I höstas gjorde han det på Berns när han gav mig årets konsertupplevelse. Han bara stod där rakt upp och ner i sina silverskor och med solglasögonen på med profilen vänd mot publiken. Han öppnade knappt ögonen under den drygt två timmar långa spelningen, så försjunken var han i sin musik. Så viktig är hans musik för honom. Jag tror att bara då kan den också bli så viktig för någon annan.
Under tiden jag skrivit det här inlägget har jag ändrat val av låt fem gånger. Det är egentligen omöjligt att välja ut en enda låt med Spiritualized. Det kommer förmodligen fler framöver alltså. Tillslut valde jag i alla fall Lord can you hear me. Den fångar på så många sätt själva grundtemat i Jasons texter samtidigt som det är en av dom absolut vackraste låtarna. Den gjordes först av Jasons gamla band Spacemen 3 i en lite mer sparsmakad version, men det är med Spiritualized han fick den att lyfta ända upp till himmelriket han så desperat vill få tillträde till.
Videon är en privatperson som har klippt ihop. Det är Kubricks "2001-ett rymdäventyr" med Spiritualized-låtar till. Två fantastiska saker i en alltså. Det här är låt, och avsnitt nummer 12. Fantastiskt när folk gör något vettigt av sin tid!
Lord, can you hear me?
Lord, help me out
I'd take my life but I'm in doubt
Just where my soul will lie
Deep in the earth or way up in the sky
Lord, can you hear me when I call?
Lord, can you hear me when I call?
Lord can you hear me when I call?
Lord, can you hear me, hear me at all?
All my life has left my side
Can't get enough out of life to keep me satisfied
I'm lost about everything
Lord, look what state I'm in
Lord, can you hear me when I call?
Lord, can you hear me when I call?
Lord, can you hear me when I call?
Lord, can you hear me, hear me at all?
in love
Måste bara berätta att när låten här under kom, typ -94, var jag så kär i Damon Albarn att jag hade kunnat flytta till Storbritannien bara för att få bo i samma land som honom.
//stalker
I put my trousers on, have a cup of tea, and I think about leaving the house
Det här är officiellt en skitdag på många sätt. Jag är som jag tidigare skrivit bisarrt trött, det är SNORKALLT ute, jag har VFU hela veckan och jobb i helgen, ja ni fattar. Så vad göra? Broder Daniel i all ära, men särskilt uppiggad blir man ju kanske inte. Det blir man däremot av dom här killarna. Och den här låten. För er som inte vet så är killen som pratar i verserna (Phil Daniels, ej medlem i Blur) skådis från bl.a. filmen Quadrophenia, en sjukt bra modsfilm från -79 som ni verkligen borde se.
Jag gav mig på att sjunga den här på singstar en gång. Det var inte så lyckat. Prova inte det helt enkelt är mitt bestämda råd. Skulle ni ändå känna er taggade kan ni ju öva här.
Parklife
Confidence is a preference for the habitual voyeur of what is known as... (parklife)
And morning soup can be avoided if you take a route straight through what is known as... (parklife)
Johns got brewers droop, he get's intimidated by the dirty pigeons - they love a bit of it! (parklife)
Who's that gut lord marching? You should cut down on your pork life mate, get some exercise
All the people, so many people
They all go hand in hand, hand in hand through their parkilfe
Know what I mean
I get up when I want, except on wednesdays when I get rudly awakend by the dustmen (parklife)
I put my trousers on, have a cup of tea, and I think about leavning the house (parklife)
I feed the pigeons, I sometimes feed the sparrows too, it gives me a sense of enormous well beeing (parklife)
And then I'm happy for the rest of the day, safe in the knowledge there will always be a bit of my heart devoted to it
All the people, so many people
They all go hand in hand, hand in hand through their parklife
It's got nothing to do with vorsprung durch technic you know
And it's not about you joggers who go round and round and round
all eyes turn hollow from the work of sorrow
Idag är det en Broder Daniel-dag. Broder Daniel är ett speciellt band på det sättet att man kan lyssna på dom nästan oavsett vilket humör man råkar vara på. Idag är jag oerhört trött. Då funkar dom, precis som dom funkar på festen eller när man är riktigt förbannad. Det är en bra anledning till varför dom är, eller var, det bästa svenska bandet. Den här har jag lyssnat på åtminstone halva dagen idag.
Shoreline
Ever since I was eight or nine, I've been standing on the shoreline
Always waiting for something lasting
Loose your hunger and you loose your way
Get confused and then you fade away
Oh this town kills you when you are young
Oh this town kills you when you are young
I'm not the boy that I used to be, this town has got the youth of me
All eyes turn hollow from the work of sorrow
You die young, you die when you're young
You die when you're young
We are shadows, we are shadows
Just shadows in the alley
Standing on the paving by the office building
They've got so much to do, never time for you
You die young, you die when you're young
You die when you're young
We are shadows, we are shadows
Just shadows in the alley
I've got nothing, nothing to wait for
Nothing to wait for
Where is life in this town?
Where is life in this town?
du ljuuuuger
Okej. Jag bor ju inte på lidingö. Längre. Förlåt.
//ångerfull söder-om-söder-tjej
PS. Det är ju fortfarande tufft med Scott. Ju. DS.
a deep shade of blue is always there
Det blir en Walker Brothers till. Deras största hit. Även om bildkvaliten på det här klippet är sjukt usel så kan uppmärksamma läsare kanske ändå se vart det är inspelat, nämligen på Millesgården. Scott på Lidingö alltså. Extremt tufft.
//lidingö-tjej
The sun ain't gonna shine anymore
Loneliness is a cloak you wear
A deep shade of blue is always there
The sun ain't gonna shine anymore
The moon ain't gonna rise in the sky
The tears are always clouding your eyes
When you're without love
Emptiness is a place you're in
With nothing to lose but no more to win
The sun ain't gonna shine anymore
The moon ain't gonna rise in the sky
The tears are always clouding your eyes
When you're without love
Lonely without you baby
Girl I need you, I can't go on
any time that she needs you, be there
Kände att det blev lite sockersött, det där kärlekstemat. Det är ju minsann inte alltid dom där låtarna jag la upp är helt representativa för hur det känns att vara kär. Ibland kan det kännas så här också. Scott Walker har en av dom bästa rösterna jag vet, han har rösten Magnus Carlsson (ja, han i Weeping Willows såklart) bara kan drömma om. Ingen kan sjunga om brustna hjärtan som Scott. Och det här är en av dom allra sorgligaste Scott-låtarna. Texten är en hjärtskärande vädjan till Den Älskades nya kille, en vädjan om att Den Nya ska se till att Den Älskade får ett liv fullt av kärlek trots att det inte blev hon och Scott. När han ber Den Nya att älska henne istället för honom låter det så uppgivet att man nästan bara vill gå och hänga sig när man hör den. Eller i alla fall lägga sig ner och gråta lite. Det här är faktiskt en av dom låtarna som jag har väldigt svårt att inte gråta när jag hör. Har man känt såhär nån gång så är den här låten omöjlig att glömma.
Tyvärr fanns den endast i rätt dålig kvalitet på youtube, men Scotts röst tar sig förbi allt sådant!
Love Her
Love her, and tell her each day
That girl needs to know, tell her so, tell her everything I couldn't say
Like she's warm, and she's sweet, and she's fine
Oh, love her like I should have done
Hold her, and show her you care
When her world is blue, see her through
Any time that she needs you, be there by her side
Be the guy that I couldn't be
And love her, love her for me
Please love her, love her for me
is your IQ higher than your neighbour's, and is it very much higher than mine?
Det här är till Lisa. Hon älskar den här låten. Det är inte särskilt svårt att fatta varför. Texten är ju sjukt rolig, och väldigt användbar måste jag säga! Man kanske skulle ta efter Annika Norlin och tillverka ett litet quiz som man kan lämna ut innan man blir alltför seriös med en kille. Så man inte tror att han är bättre än vad han är. Eller nåt. Kanske nåt att införa som obligatorium på dejtingsajterna?
The Quiz
You look nice alright, and I like the way you nod after everything I say like it's actually means something to you
And I like your record collection Townes and Jens and a hint of Rickie Lee
And you've cleaned up your bathroom made a really nice soup
But a bit too much sci-fi in your shelf with DVD's
There are things you need to know 'bout me, I'm weak right now so weak right now
I need proof before I dare to open this heart so I prepared a quiz for you
Would you freak out if I said I liked you
Do you walk the line
Is your IQ higher than your neighbour's and is it very much higher than mine
Can you sleep when I grind my teeth, do you look away if I slob when I eat
Will you let me be myself
Can you at all times wear socks because I'm still scared of feet
And if I'd fall, would you pick me up?
And if I'd fall, would you pick me up?
Do you talk in the middle of Seinfeld
Do you read more than two books a month
Do you get racist or sexist when you've had a few
Is it fine if I make more money than you
Have you slept with any people I work with, is there anyone you'd rather wish I'd be
Do you still keep pictures of old girlfriends, are they prettier than me
And if I'd fall, would you pick me up?
And if I'd fall, would you pick me up?
I'm glad I didn't die before I met you
Känner mig inte riktigt klar med kärlekstemat än. Hur skulle man kunna vara det när man inte fått med First Day of My Life? Conor Oberst lyckas i texten fånga så otroligt mycket om hur det känns när man lyckas se utanför sin rädsla, titta framför sig och förstå att man vet precis vad man vill ha. Trots att texten inte är rosenskimrande (eller kanske på grund av att texten inte är rosenskimrande) så tycker jag att han får ner på pränt hur det känns att älska helt utan gränser.
Videon är också en klar favorit. Gillar att så många olika sorters kärlek får plats. Det finns inte bara en sorts kärlek, även om vi i vår kultur rätt ofta luras att tro att det är så.
First Day of My Life
This is the first day of my life, I swear I was born right in the doorway
I went out in the rain, suddenly everything changed they're spreading blankets on the beach
Yours is the first face that I saw, I think I was blind before I met you
Now I don't know where I am, I don't know where I've been
But I know where I want to go
So I thought I'd let you know that these things take forever
I especially am slow
But I realized that I need you, and I wondered if I could come home
Remember the time you drove all night, just to meet me in the morning
And I thought it was strange, you said everything changed, you felt as if you'd just woke up
And you said, this is the first day of my life
I'm glad I didn't die before I met you
But now I don't care, I could go anywhere with you and I'd probably be happy
So if you want to be with me
With these things there's no telling we'll just have to wait and see
But I'd rather be working for a paycheck than wait in to win the lottery
Besides maybe this time it's different
I mean I really think you like me
it would take an eternity to break us
Lite kärlekstema idag. Fattas väl bara annat! Den här låten älskar jag för att en av de finaste en gång sa att det är den allra bästa kärlekstexten. Han har säkert hunnit ändra sig både en och två gånger efter det, men mitt hjärta slår fortfarande fortare när jag hör den, so here it comes!
My love is your love
If tomorrow's judgement day
And I'm standing on the front line
And the lord asks me what I did with my life
I will say I spent it with you
If I wake up in world war 3
I see destruction and poverty
And I feel like I wanna go home
It's okey if you're coming with me
'Cause your love is my love and my love is your love
It would take an eternity to break us
And the chains of Amistad couldn't hold us
If I lose my fame and fortune (it really don't matter)
And I'm homeless on the streets
And I'm sleeping in Grand Central Station
It's okey if you're sleeping with me
As the years they pass us by
We stay young through each others eye
And no matter how old we get
It's okey as long as I got you babe
'Cause your love is my love and my love is your love
It would take an eternity to break us
And the chains of Amistad couldn't hold us
If I should die this very day
Don't cry 'cause on earth we wasn't meant to stay
And no matter what people say
I'll be waiting for you after the judgement day
'Cause your love is my love and my love is your love
It would take an eternity to break us
And the chains of Amistad couldn't hold us
the world could show nothing to me, so what good would living do me
Inleder idag, alla hjärtans dag för att vara exakt, med en av de absolut bästa kärlekssångerna ever written. Och ever performed. Och det, mina damer och herrar, är faktiskt allt man behöver säga. Lyssna och njut!
God Only Knows
I may not always love you, but as long as there are stars above you
You never need to doubt it, I'll make you so shure about it
God only knows what I'd be without you
If you should ever leave me, though life would still go on, believe me
The world could show nothing to me, so what good would living do me?
God only knows what I'd be without you
God only knows what I'd be without you
If you sholud ever leave me, well life would still go on believe me
The world could show
jag står i hennes port och ringer på, på andra sidan börjar nån att gå
Jag måste ju bara lägga ut den här. Markus Krunegård. BARA till mig. Och jag är alltså INTE beredd att någon försöker säga något annat, bara så ni vet.
musikmördar
Okej, musiknördar finns inte i datorns ordlista. Det kan jag ju köpa. Vad som däremot är underligt är när man kollar vad den föreslår för alternativ och får upp MUSIKMÖRDAR. Vad är det för ord? Hur gör man då? Jag får massa underliga bilder i huvudet på fastspända människor som får tvångslyssna på Tomas Ledin tills hjärtat stannar på dom och dom dör en fasansfull död. Mycket märkligt, och mycket obehagligt ska väl tilläggas. Tack för den, datorns ordlista. Nu kommer jag drömma mardrömmar i natt.
//förvånad
when I see your eyes arrive they explode like two bugs on glass
Ni trodde väl inte att ni skulle slippa den andra låten. Den som delade kassettband med Elliott alltså. Eller såhär, ni VILL inte slippa den. Även den har nämligen i allra högsta grad åldrats med stil.
Ganska länge var det här den låt jag brukade nämna när frågan kom upp om vilken låt man vill ska spelas på en begravning (ja musiknördar diskuterar sådant regelbundet, vet inte hur det är med er andra). Trots den ganska knappa texten står den mig alltså oerhört nära. Både text och musik är så drömska, och den är så väldigt vacker och rymmer så mycket känsla av fart och lycka, men samtidigt en knivskarp oundviklig sorg, något obestämbart och otäckt. Egentligen vet jag inte, det här är en sådan text som alla som har en relation till den säkert tolkar på väldigt olika sätt. Den är lite som en sagolik, abstrakt målning faktiskt. Vacker är den i alla fall, och helt omöjlig att lyssna sönder!
//hållbarhetstestare för poplåtar
(Kuriosa: Videon är regisserad av Anton Corbijn, ni vet han rockfotografen som nyligen gjorde en skitbra film om Ian Curtis från Joy Division. Se den om ni inte redan gjort det!)
Goddess on a hiway
Well I got us on a hiway, I got us in a car
I got us going faster than we've ever gone before
I got us on a hiway, I got us in a car
I got us going faster than we've ever gone before
And I know, it ain't gonna last
And I know, it ain't gonna last
When I see your eyes arrive they explode like two bugs on glass
Far above the ocean, deep under the sea
There's a river running dry because of you and me
Far above the ocean, deep under the sea
There's a river running dry because of you and me
And I know, it ain't gonna last
And I know, it ain't gonna last
When I see your eyes arrive they explode like two bugs on glass
She's a goddess on a hiway, a goddess in a car
A goddess going faster than she's ever gone before
She's a goddess on a hiway, a goddess in a car
A goddess going faster than she's ever gone before
And I know, it ain't gonna last
And I know, it ain't gonna last
When I see your eyes arrive they explode like two bugs on glass
she shows no emotion at all, stares into space like a dead china doll
Hej, jag heter Sarah och jag lyssnar sönder låtar. Blir jag besatt av en låt kan jag lyssna på i stort sätt bara den i dagar i sträck, och all annan musik känns under den tiden extremt tråkig och onödig. Jag brukar också längta efter låten om jag tvingas delta i någon slags aktivitet (en föreläsning t.ex.) som inte går att kombinera med musiklyssnande.
Nu för tiden är det inte så besvärligt att bli besatt (förutom möjligen för utsatta vänner som kanske inte är HELT lika fascinerade av den låt som för tillfället gäller), man har iPods och datorer med repeatknappar och man bara bläddrar runt och lyssnar på exakt det man för stunden vill lyssna på. Så har det dock inte alltid varit. När jag var yngre hade jag en freestyle. Jag vet inte om ni minns, men det var alltså en slags bärbar musikspelare för kassettband (yep, I'm THAT old!). Ville man lyssna på en låt flera gånger var man alltså tvungen att SPOLA TILLBAKA bandet mellan gångerna (minns väldigt väl när det kom freestylar som stannade självmant mellan låtarna när man spolade så att man slapp ha koll på den exakta tiden själv, REVOLUTION!). Skitjobbigt. Ville man undvika det kunde man ju annars spela in ett helt 90-minuters kassettband med samma låt. Om och om igen. En praktisk sak med den lösningen var ju också att man under tiden man spelade in bandet hade en ursäkt att sitta och lyssna på låten om och om igen (för om ni inte minns det, kassettband spelar man in i REALTID). Sen kunde man sätta bandet i sin freestyle, och vips: STENÅLDERSREPEAT!
Den här låten blev föremål för ovan nämnda besatthet när den kom. Kassettbandet fick den dock dela med en annan låt, så den här var varannan gång och den andra varannan. Tror jag hade det bandet i freestylen i ett par veckor i alla fall utan att lyssna på något annat. Och jag måste nog rätta mig själv tror jag. Egentligen lyssnar jag inte sönder låtar. Jag tröttnar nämligen extremt sällan på låtar jag varit besatt av. Den här finns det faktiskt ingen som helst anledning att tröttna på heller. Läste t.ex. alldeles nyligen att den fantastiska texten som varit föremål för så många tolkningar av mig ska handla om Elliott Smiths mamma, och det gav den nya djup, igen.
Waltz #2 fanns enbart i liveversioner på youtube, men när det gäller herr Smith så gör det ju inget. :)
Waltz # 2 (XO)
First a mic, then a half cigarette, singing Cathy's clown
That's the man she's married to now
That's the girl that he takes around town
She appears composed, so she is, I suppose
Who can really tell?
She shows no emotions at all, stares into space like a dead china doll
I'm never gonna know you now, but I'm gonna love you anyhow
Now she's done and they're calling someone such a familiar name
I'm so glad that my memories remote, 'cause I'm doing just fine, hour to hour, note to note
Here it is the revenge to the tune
You're no good
You're no good, you're no good, you're no good
Can't you tell that it's well understood
I'm never gonna know you now, but I'm gonna love you anyhow
I'm here today and expected to stay on and on and on
I' tired, I'm tired
Looking out on the substitute scene still going strong
XO, mom, it's ok, it's alright, nothing's wrong
tell Mr. Man with impossible plans to just leave me alone
In the place where I make no mistakes
In the place where I have what it takes
I'm never gonna know you now, but I'm gonna love you anyhow
I killed a party again, I ruined it for my friends
Egentligen behöver man bara tänka på att killen översatt svarttaxi med black cab för att förstå att han förtjänar en plats på den här bloggen. Vet heller inte om jag måste motivera det så mycket mer. När jag hör den tänker jag sommar, rosévin i glaset och glada vänner, och det är ju trevliga saker att tänka på så därför lyssnar jag på den ganska ofta. Jens Lekman lyckas med konststycket att skriva intressanta personliga och roliga texter trots att han valt att skriva på engelska. Han har dessutom en röst att dö för. NU räcker det ju.
Black Cab
Oh no god damn, I missed the last tram
I killed a party again, god damn, god damn
I wanna sleep in my bed, I wanna clean up my head
Don't wanna look this dead, don't wanna feel this dread
I killed a party again, I ruined it for my friends
Well you're so silent, Jens
Well maybe I am, maybe I am
Now at the central station, no time for being patient
I feel like going home, but at the same time I don't
Black Cab
Black Cab
And I've heard all the stories, about the black cabs and the way they drive
That if you take a ride with them you may not come back alive
They might be psycho killers but tonight I really don't care
So I say turn up the music, take me home or take me anywhere
Black Cab
Black Cab
You don't know anything, so please don't ask me questions
You don't know anything, so please don't ask me any questions
You don't know anything, so please don't ask me questions
Just turn the music up, and keep your mouth shut
a girl consumed by fire, we all know her desire
Den här låten är för mig för evigt sammankopplad med min första kärlek. Det var han som introducerade mig för Madchesterbanden, The Stone Roses var det största han visste, och yes, han hade både luggen och fiskarhatten. Det här var hans favoritlåt. Jag råkade en gång säga att Can't Get Out Of Bed med the Charlatans var min bästa av de madchesterlåtar han spelat för mig, och jag lovar, han pratade inte med mig på en vecka, Stone Roses var bara störst. Idag vet jag ju att han hade rätt.
Jag skulle kunna lägga ut hela Stone Roses citronskiva, varenda låt är ett litet mästerverk, och minst ett par till blir det alldeles säkert. Men jag börjar med den här som så oerhört mycket doftar kärlek och 15 år och känslan av att allt är möjligt.
This Is the One
A girl consumed by fire
We all know her desire
From the plans that she has made
I have her on a promise
Immerse me in your splendor
All the plans that I have made
This is the one
This is the one
This is the one
This is the one
This is the one
She's waiting for
I'd like to leave the country
For a month of sundays
Burn the town where I was born
If only she'd believe me
Bellona, belladonna
Burn me out or bring me home
And this is the one
This is the one
This is the one I'm waiting for
It may go right
But it might go wrong
This is the one
This is the one
She's waiting for
kändisspotting
Förutom Kate Moss som ni säkert redan spanat in i Kowalski-videon så ser ni också Irvine Welsh, författaren till Trainspotting. Jag har faktiskt inte bara sett filmen som bygger på den boken sex (!) gånger på bio (jag var tonåring då FÅR man vara besatt), jag har faktiskt vågat mig på att läsa boken. Skriven på skotsk dialekt. Jag och mina kompisar försökte även själva lägga oss till med skotsk accent (jag var tonåring då FÅR man vara pinsam). Tur att man blir äldre helt enkelt! Vinsten av allt detta är i alla fall att jag nu faktiskt fattar vad Glasvegas sjunger om utan att behöva googla på texten. Alltid nåt.
Och så ser ni Bobby Gillespie förstås, som ALLTID har snygga byxor på sig. Kanske har han dom snyggaste byxorna av alla. ;)
//övar fortfarande på den skotska accenten, men numera endast när ingen hör
they're gonna get him, smash him, rape the last beautiful free soul on this planet
När Bobby Gillespie spelade den här låten för sin skivbolagsboss Alan McGee första gången bleknade Alan och sa att den lät precis som en drogpsykos han nyligen gått igenom. När man hör den är det verkligen inte särskilt svårt att tänka sig. Kowalski är ljud från alla håll samtidigt kombinerat med en tung bas i botten, en väsande Gillespie och klipp ur en filmdialog som fullkomligt skriker paranoia och kallsvett. Den är också så otroligt cool att jag har väldigt svårt att komma på någonting som slår den i det avseendet. Första gången jag hörde den kändes det som att den kröp in i och ersatte hjärtslagen i kroppen på mig, så stark var upplevelsen. Ögonblicket när Primal Scream framförde den live på Lollipopfestivalen 1997 i ett smärtsamt fullsatt tält är fortfarande ett av mina absolut bästa konsertminnen.
Att sprida Kowalski har inte alltid varit det lättaste. Det ÄR inte den lättaste låten att ta till sig, men ge den en chans! Vrid upp volymen, öppna upp hjärtat och inse att har man Primal Scream behöver man inget knark!
Kowalski ( texten är filmdialog från filmen Vanishing Point)
This radio station was named kowalski
In honour of the last american hero to whom speed means freedom of the soul
The question is not when he's gonna stop, but who's gonna stop him
There goes the challenger
Beeing chased by the blue blue meanies on wheels
The vicious traffic squad cars are after our lone driver
The last american hero, the electric centaur, the demi-god
The super driver of the golden west
Two nasty nazi cars are close behind
The police number are getting closer, closer
Closer to our soul hero in his soul mobile
Yeah baby, they're gonna get him, smash him
Rape the last beautiful free soul on this planet
Vanishing point
Soul on ice
Hello Kowalski
förtydligande
Alltså. Kollade på videon till Hellman en gång till, och vill poängtera att det VERKLIGEN är flickan i LÅTEN jag vill vara och INTE flickan i videon. Ingen flicka i videon faktiskt. Bara så vi alla är helt klara över det.
//ingen Nicole Richie-wannabe
...jag är lite rädd att hon ska heta nåt som inte låter bra
Men kom igen. Vem har INTE velat vara tjejen i den här låten!? Du som säger nej, du ljuger. Punkt.
Den här låten är pop i sin renaste essens. Melodin är som fluffiga moln och texten är så söt att man dör. Beskrivningarna av flickan som är föremål för Hellmans trånande är så täta att man nästan känner doften av henne när hon passerar utan att ens titta åt en när man lyssnar. Såhär ska pop på svenska låta helt enkelt!
Don't mind den sjukt skumma videon, den var det bästa youtube hade att erbjuda!
Hon har ett sätt
Hon har ett sätt att säga mhm jag inte trodde fanns
Och hennes kläder följer inga enkla lagar om obalans
Hon har små band runt sina handleder och andra i sitt hår
Hon är en sån man skulle vänta länge på om man fick en chans
Hon har ett sätt att flytta höfterna försiktigt när hon går
Hon har ett sätt att le som bara jag, som bara jag förstår
Hon har ett sätt att gå förbi ibland som om man inte fanns
Det är en man som kommer hit och hälsar på ibland och hon är hans
Om hon var min, om det var jag
Skulle jag ge, ge mina dar
Men hon är inte, det är klart, nånting man har
Och fråga efter hennes namn tror jag inte att jag ska
Jag är lite rädd att hon ska heta nåt som inte låter bra
Jag skulle gärna gå och hålla och ha sönder hennes hand
Jag skulle ännu hellre göra nåt, ja göra någonting jag kan
Om hon var min, om det var jag
Skulle jag ge, ge mina dar
Men hon är inte, det är klart, nånting man har
I've been too honest with myself I should have lied like everybody else
Jag börjar med Låten. Den sitter på min handled. De var det snyggaste bandet i världen, och den stämmer in på alla exempel jag hade i inlägget nedan på vad som kan göra en låt värd att skriva om. Förutom klockspelet då, men annars har den faktiskt allt. Richey var i sitt esse när han skrev den här texten, och drivet i James musik är sanslöst. Den är fullkomligt pepprad med klassiska Manics-citat! Manics har aldrig varit vassare, starkare eller mer intelligenta och välformulerade än just i det här ögonblicket. Ett drygt halvår efter att Faster släpptes fanns Richey inte med mer.
Manics är för tillfället i studion för att spela in vad de själva säger är den egentliga uppföljaren till The Holy Bible. De har plockat fram de texter som Richey lämnade efter sig när han försvann och ska nu förvandla dem till en skiva. Det finns ingen anledning att tro att det inte kommer bli fantastiskt! Manics basist Nicky Wire sa häromsistens att om Richey funnits kvar hade han idag inte varit en av världens största popstjärnor, han hade varit en av sin samtids största poeter. Jag är helt övertygad om att han har rätt.
Faster
I am an architect, they call me a butcher
I am a pioneer, they call me primitive
I am purity, they call me perverted
holding you but I only miss these things when they leave
I am idiot drug hive, the virgin, the tattered and the torn
life is for the cold made warm and they are just lizards
self-disgust is self-obsession honey and I do as I please
a morality obedient only to the cleansed repented
I am stronger than Mensa, Miller and Mailer
I spat out Plath and Pinter
I am all the things that you regret
a truth that washes that learnt how to spell
the first time you see yourself naked you cry
soft skin now acne, foul breath, so broken
he loves me truly this mute solitude I'm draining
I know I believe in nothing but it is my nothing
sleep can't hide thoughts splitting through my mind
shadows aren't clean, false mirrors, too many people awake
if you stand up like a nail then you will be knocked down
I've been too honest with myself I should have lied like everybody else
I am stronger than Mensa, Miller and Mailer
I spat out Plath and Pinter
I am all the things that you regret
a truth that washes that learnt how to spell
so damn easy to cave in
man kills everything
Det här är en låtblogg
Japp, jag har också en blogg. Tyckte det var dags nu. Den handlar om låtar, och mest om poplåtar. Jag är sjukt besatt av poplåtar, så jag tyckte det var ett lämpligt ämne. Hur den ska handla om poplåtar är jag inte lika klar över, men det löser sig nog på vägen. Det finns ju så sjukt många poplåtar som förtjänar att nämnas i en blogg! Vissa har fantastiska texter, ibland har sångaren bisarrt snygga byxor i videon och ibland går man bananas över det snygga klockspelet i refrängen, oavsett vad så tänkte jag att det kan vara värt att skriva om. Så jag gör det, här.
Förresten. Bloggens namn är också en låt. Den som vet vilka som har gjort den får en guldstjärna. Eftersom du som läser förmodligen känner mig så kanske det inte är så svårt.
Det är nog det för nu. Nästa gång har jag med mig en låt hoppas jag. Jag är ju ny på bloggandet, så jag vet inte än hur allt funkar. Men det löser sig nog det med! På återseende!
