condemnedtorocknroll

Apropå rosé i gröngräset. Det FINNS alltså människor som föredrar vintern framför sommaren. Jag VET att det är så, för det har hänt att jag har träffat sådana. Dom människorna (eller, kanske snarare just den egenskapen hos dom människorna) är faktiskt bland det konstigaste jag vet. 

Efter genomgången fest kan man konstatera att jag hade rätt. Leila K är the shit. Något att minnas inför framtida tillställningar helt enkelt. 

Riktigt trevligt blev det också. Vi hann med både rosé i gröngräset, mingel, dans till bl.a. ovanstående artist och en hel del annat. På bilden här nedan är det dock loftgångsrökning som praktiseras. Väldigt konstruktiv grej. Under kvällen förekom t.ex. samtal om relativitetsteorin just i samband med denna aktivitet. Inte dåligt alls faktiskt. 

Nu är det förmodligen dags att hoppa i säng. I morgon är det ju JOBB som gäller. Sjukt spännande ska det bli. Lite nervöst också. Vore kanske konstigt annars. 

Over and out alltså. Ses i morgon.  

Har ni förresten några låtar ni absolut inte kan vara utan när ni är på fest så är det läge att lämna dom i kommentarerna NU!

Okej, vädret idag var inte jättekul. Jag har dock laddat även för regniga dagar. Det brukar ju bli en del sådana också den här årstiden, så det är lika bra att förbereda sig. Detta är mitt  in-case-of-regn-kit kan man säga.

Särskilt glad är jag över boken till höger. Jag har väntat i ETT ÅR på att den ska släppas i pocket. Hade ingen aning om att det tog sån tid! Finally har det dock hänt. Den är min! Som jag har längtat!

Det enda tråkiga är väl att den kommer att vara utläst på typ en dag. 

Ja så är det ju. Jag går för tillfället min sista vecka i skolan. Har tillbringat dom senaste 3 1/2 åren där, så det är inte utan att det känns lite märkligt. På måndag börjar jag jobba. Som förskollärare. Ganska konstigt.

Igår var vi på sista puben på skolan. På bilden ser ni min gamla kursare och blivande kollega Cissi. Bakom henne ser ni matsalsfönstret på gamla Lärarhögskolan (numera är det ju Sthlms universitet om man ska vara noga). Utanför fönstret, DN-skrapan. 

Lite kommer man nog allt att sakna det hela. 

http://svtplay.se/t/111146/the_90_s_-_ett_forsvarstal

Det var också roligt eftersom så mycket av min smak när det kommer till populärkultur formades under 90-talet, som ju showen handlar om. Att säga att herrarna i Killinggänget hade en viss inverkan på smaken i fråga är ju knappast heller en överdrift. Rätt mycket nostalgikänslor alltså.

Håller ju också såklart med Schyffert om att 90-talet verkligen, verkligen var ironins årtionde. Hans teori (framförd i showen) är att det var en reaktion på det yberpretentiösa 80-talet, och det ligger säkert en hel del i det. Han valde dock strategiskt nog bort vissa, ändå ganska stora får man nog säga, delar av i alla fall MITT 90-tal när han sa att inget var på riktigt och allt var på skoj. Det fanns allt en del allvarsamma populärkulturyttringar även på 90-talet tycker jag nog. Allvarsamma män (och kvinnor, fast dom var betydligt färre då än nu ;)) som VERKLIGEN menade allt dom sa från djupet av sitt hjärta. Som aldrig log på bild. Som tog sig själva, eller sin musik, på största möjliga allvar. 

Visst, alla här nedan kan inte kallas pretentiösa, inte alls faktiskt. Vissa kan det ju dock i allra högsta grad. Och inte är det en enda ironisk blinkning i sikte i alla fall.

Eller vad säger ni? 

I Humlegården. Med kulörta lampor (älskar!) och egen tulpan-trädgård till vänster i bild. Ok, den syns inte mycket men den syntes desto mer i verkligheten, jag lovar. Fint som snus är det. Mycket sannolikt sommarhäng. 

Riktigt bra är den hur som helst!

Annars har jag precis överlevt min sista jobbhelg. Helt fantastiskt måste jag säga. 

I helgen är det dock jobb, jobb jobb som gäller alltså. Inte så farligt ändå, har varit ledig i två dagar och hunnit med en hel del. Hängt lite med hästen här nedan t.ex. Lyx!

Saknar för övrigt numera både vårens låt och själva våren! Om någon vet var den ena eller andra finns tycker jag att ni ska berätta det för mig, genast! 

Från gamla idolerna Manics, som hängt med hur länge som helst, till nya idolen Anna Odell. Jag utlovade visst en rapport från Konstfacks omtalade vårutställning. Idag var jag där. Om jag tyckte hon var modig innan, så är det ingenting mot vad jag tycker nu. Visst, hennes verk kanske känns lite ofärdigt på många sätt, hon är ju trots allt bara konststudent än, men vilket ofantligt mod det måste ha krävts för att göra det hon har gjort. Jag saknar ord! Det finns faktiskt en hel del beröringspunkter med just Manics faktiskt. Jag tycker mig ana samma intelligens, och det provokativa anslaget finns ju definitivt hos båda. "You gotta hit people with a sledgehammer to get them to listen" var ett ofta använt uttryck under Manics tidiga år. Odell drämde till ordentligt med hammaren kan man säga. 

Tråkigt är ju dock att Odells hammare inte skapat den debatt som var tänkt. Sådan makt har dom, psykiatrin. Och paradoxalt nog skapar det ju ändå den poäng som hon var ute efter. Att dom t.o.m. kanske får hennes handlande till att bli kriminellt är bisarrt, och säger oändligt mycket mer om psykiatrin än om Odell. Moraliskt är det intressant och möjligt att diskutera hennes handlande, att kalla det kriminellt är bara löjligt. Jag hoppas det inte är bara jag som kommer att tänka på Kafkas "Processen". 

bild från Aftonbladet

Åh, redan idag finns ju Manics på Spotify! Många pluspoäng till Spotify igen (och till dom som kollar igenom allt nyinkommet ;))! Nu är det bara lyssna, lyssna, lyssna. Längtar tills skivan kommer, med texthäftet. 

Alltså, den här skivan fattar inte hur rätt i tiden den kommer. Som alltid med Manics kan man säga. Sån tur att dom finns. 

Träffade en häst. Blev lite kär. Helt okej söndagsnöje! Ska nog se till att göra det fler söndagar. 

Dessutom är det ju faktiskt varmt ute idag! Det trodde jag aldrig. 

Det finns bara ett val, ingen gör det bättre än Håkan. Så är det bara. Trevlig helg på er :)!

//framåtsträvare

Har varit ute och vandrat i kväll, och det är ju fortfarande så FRUKTANSVÄRT kallt! Ångrade inte bara en gång att jag inte hade vantar på mig kan jag säga. Jag vill ha picknickvänliga temperaturer, NU! 

Förutom kylan har det varit en underbart skön dag. Den har i stort sett innehållit allt man kan önska faktiskt. Nästan i alla fall. Inte alla dagar som gör det minsann. En skön sak är att jag idag kommit över en sjukt bra spellista på spotify! Ni måste faktiskt få den också. Det är någon (har ingen aning om vem, jag kom över listan på en annan blogg, och den bloggförfattaren var också bara förmedlare) som har suttit och gjort ett ganska gediget arbete med att plocka ut Låtar Man Måste Ha Hört. Det är säkert ett hundratal låtar sammanlagt, en låt av varje utvald artist, och många av dom är verkligen sådana man Måste Ha Hört. Andra är bara skitbra. En liten introduktionslista i popmusikhistoria kan man kanske säga. Inte så dumt som ni förstår! Har lyssnat på den hela dagen. Har också tillbringat tid med att gå igenom den tillsammans med en annan popnörd vars smak jag högaktar, och vi har kritiserat, givit egna förslag på låtar när vi tycker att den okända upphovsmannen valt fel och lagt till grupper (inte i den fysiska listan alltså, utan bara i diskussionen) som inte finns med. Nu är vi helt redo att göra en egen liknande lista! Får väl återkomma med den om ett halvår eller så.

Som sagt, en alldeles fantastisk liten dag i all sin anspråkslöshet :).

Bilden är från Konstfacks hemsida

Just nu befinner jag mig extremt mycket i nutiden när det kommer till det musikaliska, så jag tror alltihop blir mycket roligare om jag skriver om ny musik istället. Jag har köpt extremt mycket skivor, t.o.m. för att vara jag, och spotify gör ju faktiskt att man kan lyssna igenom ännu fler. Samlade ihop lite guldkorn från årets första del (snart halva har ju gått faktiskt). 

Det har verkligen kommit en hel del bra! Men, och här välkomnas förslag å det varmaste, jag saknar fortfarande den där LÅTEN, den som för alltid kommer att bli förknippad med Våren -09. Vart håller den hus egentligen? 

2009 so far på spotify

Idag är det svårt att förstå hur viktiga Nirvana var för aternativmusikens plats i t.ex. radio och TV. Innan Nirvana var alternativmusik just Alternativ. Efter Nirvana kunde samma musik vara den som sålde allra bäst och hördes allra mest. Nirvana banade väg för rocken på topplistorna, och vägen är fortfarande upptrampad, idag är det inget konstigt att the Hives ligger etta på Tracks. Musikklimatet hade varit oerhört mycket tristare om det hade varit det.

Albumet Nevermind utses gång på gång till 90-talets viktigaste album. Det är inte musiken i sig som är revolutionerande, det är statusen albumet fick och den stora publik det nådde. Kanske hade det kommit några andra om inte Nirvana sprängt gränserna, kanske inte. Vi visste naturligtvis inte då hur stora dom faktiskt egentligen var, och egentligen var vi nog rätt ointresserade. Cobain var nämligen inte i första hand sin generations stora ikon när han levde, han var i första hand ett språkrör för olyckliga människor. Jag hoppas att det aldrig glöms bort att Nirvana fyllde även den funktionen, för det är det viktigaste ett band egentligen kan erbjuda. 

Nevermind är förstås (en av) 90-talets absolut viktigaste skivor, inget tvivel om det. Låten jag valt kommer också från den skivan. Valde dock versionen från den berömda MTV unplugged-spelningen som etsat sig fast på så mångas näthinnor. Det här är ingenting annat än musikhistoria. 

Polly

Polly wants a cracker

I think I should get off her first

I think she wants some water

To put out the blow torch

Isn't me

Have a seed

Let me clip

Dirty wings

Let me take a ride

Cut yourself

I want some help

To please myself

Got some rope 

Have been told

I promise you

Have been true

Let me take a ride

Cut yourself

I want some help

To please myself

Polly wants a cracker

Maybe she would like some food

Ask me to untie her

A chase would be nice for a few

Polly says her back hurts

She's just as borde as me

She caught me off my guard

It amazes me the will of instinct

...och här är månen sedd från hammocken vid Årstaviken. Må det aldrig bli vinter igen!

Så himla fin kväll. Lite kallt fortfarande dock, men det tar sig! Har cyklat runt stan med Lisa och tittat på alla gröna träd. Har också suttit i en hammock vid Årstaviken och tittat på vattnet och massa kvällsmotionärer & flanörer. Så himla fin stad man bor i tycker man ibland. 

Just här är vi på Skeppsholmen. 

Bruce Springsteen är för övrigt otvivelaktigt en Gigant. Den som tycker annorlunda kastar första stenen eller vad man brukar säga.

God natt! :)