condemnedtorocknroll

När Bobby Gillespie spelade den här låten för sin skivbolagsboss Alan McGee första gången bleknade Alan och sa att den lät precis som en drogpsykos han nyligen gått igenom. När man hör den är det verkligen inte särskilt svårt att tänka sig. Kowalski är ljud från alla håll samtidigt kombinerat med en tung bas i botten, en väsande Gillespie och klipp ur en filmdialog som fullkomligt skriker paranoia och kallsvett. Den är också så otroligt cool att jag har väldigt svårt att komma på någonting som slår den i det avseendet. Första gången jag hörde den kändes det som att den kröp in i och ersatte hjärtslagen i kroppen på mig, så stark var upplevelsen. Ögonblicket när Primal Scream framförde den live på Lollipopfestivalen 1997 i ett smärtsamt fullsatt tält är fortfarande ett av mina absolut bästa konsertminnen.