she shows no emotion at all, stares into space like a dead china doll

Hej, jag heter Sarah och jag lyssnar sönder låtar. Blir jag besatt av en låt kan jag lyssna på i stort sätt bara den i dagar i sträck, och all annan musik känns under den tiden extremt tråkig och onödig. Jag brukar också längta efter låten om jag tvingas delta i någon slags aktivitet (en föreläsning t.ex.) som inte går att kombinera med musiklyssnande. 

Nu för tiden är det inte så besvärligt att bli besatt (förutom möjligen för utsatta vänner som kanske inte är HELT lika fascinerade av den låt som för tillfället gäller), man har iPods och datorer med repeatknappar och man bara bläddrar runt och lyssnar på exakt det man för stunden vill lyssna på. Så har det dock inte alltid varit. När jag var yngre hade jag en freestyle. Jag vet inte om ni minns, men det var alltså en slags bärbar musikspelare för kassettband (yep, I'm THAT old!). Ville man lyssna på en låt flera gånger var man alltså tvungen att SPOLA TILLBAKA bandet mellan gångerna (minns väldigt väl när det kom freestylar som stannade självmant mellan låtarna när man spolade så att man slapp ha koll på den exakta tiden själv, REVOLUTION!). Skitjobbigt. Ville man undvika det kunde man ju annars spela in ett helt 90-minuters kassettband med samma låt. Om och om igen. En praktisk sak med den lösningen var ju också att man under tiden man spelade in bandet hade en ursäkt att sitta och lyssna på låten om och om igen (för om ni inte minns det, kassettband spelar man in i REALTID). Sen kunde man sätta bandet i sin freestyle, och vips: STENÅLDERSREPEAT! 

Den här låten blev föremål för ovan nämnda besatthet när den kom. Kassettbandet fick den dock dela med en annan låt, så den här var varannan gång och den andra varannan. Tror jag hade det bandet i freestylen i ett par veckor i alla fall utan att lyssna på något annat. Och jag måste nog rätta mig själv tror jag. Egentligen lyssnar jag inte sönder låtar. Jag tröttnar nämligen extremt sällan på låtar jag varit besatt av. Den här finns det faktiskt ingen som helst anledning att tröttna på heller. Läste t.ex. alldeles nyligen att den fantastiska texten som varit föremål för så många tolkningar av mig ska handla om Elliott Smiths mamma, och det gav den nya djup, igen. 

Waltz #2 fanns enbart i liveversioner på youtube, men när det gäller herr Smith så gör det ju inget. :)

 



Waltz # 2 (XO)

First a mic, then a half cigarette, singing Cathy's clown
That's the man she's married to now
That's the girl that he takes around town
She appears composed, so she is, I suppose
Who can really tell?
She shows no emotions at all, stares into space like a dead china doll

I'm never gonna know you now, but I'm gonna love you anyhow

Now she's done and they're calling someone such a familiar name
I'm so glad that my memories remote, 'cause I'm doing just fine, hour to hour, note to note
Here it is the revenge to the tune
You're no good
You're no good, you're no good, you're no good
Can't you tell that it's well understood

I'm never gonna know you now, but I'm gonna love you anyhow

I'm here today and expected to stay on and on and on
I' tired, I'm tired

Looking out on the substitute scene still going strong
XO, mom, it's ok, it's alright, nothing's wrong
tell Mr. Man with impossible plans to just leave me alone
In the place where I make no mistakes
In the place where I have what it takes

I'm never gonna know you now, but I'm gonna love you anyhow



RSS 2.0