condemnedtorocknroll

http://[email protected]

(och det där med att länka har ju ALDRIG funkat här, så det är kopiera och klistra som gäller! Nu blir det ändring på det!)

I övrigt var det en mycket bättre kväll i kväll! Florence var bra, Miike Snow grymma! Markus (med Mauro igen, Sarah till mig IGEN ;)) ägde på ett sätt som är sällsynt. Och hallå, SOLEN! Jag visste knappt hur jag skulle hantera det. Festival OCH sol. Det gäller att ta vara på det.

Sov gott!

Det är inte mitt fel alltså att inlägget nedan är en enda stor klump av text.

//frustrerad

När det var klart gick det dock inte att posta (eller för den delen, logga ut, spara utkast, det gick inte att göra nåt!), och idag har blogg.se trollat bort hela inlägget. SJUKT irriterande!

När helgen är slut är det jag som flyttar bloggen, nu har det strulat en gång för mycket. Det kommer säkert att bli bra!

Tyvärr orkar jag inte riktigt återge hela den fantastiska text jag lyckades författa i natt. Kan sammanfatta det hela såhär:

Popaganda bjöd på fredagen på en ganska blek tillställning med endast en spelning värd att se. Lykke Li fick sina låtar att ta ny form på scen, dom växte och blev både skitigare, snyggare och mer relevanta än på skiva. Riktigt bra!

Värre var det med Jenny Wilson, som jag såg för andra gången i sommar. Hon gör precis alla rätt, men det är alldeles för svalt för att engagera. Snyggt snyggt snyggt och helt urbota tråkigt. Lykke visade ju dessutom senare på kvällen att trendig musik går att göra både från skrevet och hjärtat, så det finns ingen ursäkt för iskylan.

Tråkiga var också MGMT, vilket jag kanske i viss utsträckning hade förväntat mig. Dom har egentligen bara tre låtar som jag gillar ordentligt, men dom låtarna gillar jag ju så mycket att jag trodde att det kunde bli en upplevelse i alla fall. I kombination med Popagandas sjuka ölköer (INTE ok popaganda!) och (förstås) ett hällregn blev det dock mest en upplevelse av väntan. På Kids. ALLA väntade på Kids! MGMT petade in sina andra två hits rätt tidigt i setet, och efter det kändes det som att alla mest ville gå hem. Att pärlan Time to pretend framfördes i en helt oförlåtligt seg och trist version gjorde ju inte det hela bättre direkt. Nej, MGMT har en bra bit kvar om dom ska bli ett band man bryr sig om utöver dom tillfällen då man dansar till Kids någon sen natt någonstans. Ett sånt där tillfälle som TILLSLUT uppstod igår när den äntligen kom, och hela Popaganda exploderade. Det var värt väntan trots allt. Vilket litet fulländat stycke popmusik dom sitter på i den låten!

Nu återstår lördagen, och efterlängtade Ingenting. Dom har ett tungt ansvar på sina axlar, för det känns lite som om det helt vilar på dom huruvida den här festivalen ska bli en totalflopp eller inte. Musikaliskt då. Kul kan man ju ha ändå! ;)

Kommer förstås rapporter så fort jag hinner och är vid en dator. Ser absolut mest fram emot MGMT och Ingenting. 

Hoppas ni alla får en fin helg! :)

Och säg nu inget som liknar det ni sa när jag frågade samma sak om Laakso, för jag menar allvar. Hur, HUR har jag kunnat missa? Vart har jag varit?

//förvånad, förvirrad, förälskad, förundrad

Berochdalbanan (finns i orginal på Ingentings skiva Mycket väsen för ingenting)

Nu är det längesen jag var där

På den där klubben alla snackar om

Jag har stannat hemma ända sen du drog

Utan dig rasar min värld ihop

Det är längesen jag var full

Jag har hållit mig vit för mina vänners skull

Glada nätter slutade jämt med att jag sårade och sa saker som blev helt fel

Stockholms City

Neon ljus

Coola kola-människor och lilla du

Taxi, dörrvakt

Krossat glas

Bergochdalbanan och lilla jag

Här är det som blev kvar

Det som blev kvar

Nu är det längesen jag var hög

Jag har stannat nere för mitt hjärtas skull

Förr om åren var jag alltid väck

Jag kunde stanna borta flera dar i streck

Stockholms City

Neon ljus

Coola kola-människor och lilla du

Taxi, dörrvakt

Krossat glas

Bergochdalbanan och lilla jag

Här är det som blev kvar

Det som blev kvar

Men i helgen. Jag var verkligen inte alls bra. VERKLIGEN inte alls. Det var ändå sjukt kul (igen! igen!), men jag var verkligen inte bra!

Ok, jag var trött. Jättetrött t.o.m. Men det är liksom ingen ursäkt. Jag missade både Portishead (ok, jag TOG den, men det tog så lång tid att jag räknar det som en miss) och Bright Eyes. Oförlåtligt. 

Strafflyssnar idag på Bright Eyes. Inte helt fel ändå måste jag säga. Han har verkligen gjort en hel del fantastiska låtar, och jag har ju inte ens hört hälften har jag insett! Det här är låten jag inte kände igen. Kommer aldrig hända igen, det kan jag ju lova. 

//lär mig läxan 

Innan jag kastar mig ut i solen måste jag dela med mig av det här. Det är JÄTTEROLIGT, jag lovar! Som allt jätteroligt blir det dock säkert ännu roligare om man ser det i sällskap med någon annan. Hur som helst, titta vet jag!

Nu ska jag hänga i Årsta och bekanta mig med mitt blivande närområde! Hoppas ni har en riktigt bra söndag allihop! 

Jag som tidigare idag tänkte skriva ett surt blogginlägg riktat till ovan nämnda festival just för att dom INTE bokat ovan nämnda band. Skulle ha kollat festivalhemsidan först. Nu vet jag i alla fall. 

Och grejen är ju att jag inte ens hört den hypade kommande skivan än. Men det behövs liksom inte när man lyssnat på Halleluja på repeat i iPoden flera dagar nu. Denna bokning är ingenting annat än ren lycka! 

Problemet är ju att t.o.m. jag mitt i mitt förlorade tillstånd inser att det inte blir en särkilt rolig blogg om den helt plötsligt handlar om enbart en artist. Alla kan ju inte bli besatta av samma sak samtidigt o.s.v. Så, vad göra?

Jag bestämde mig för att vända mig till själva ursprungsobjektet. Utan honom hade inte Sanders utmärkta lilla skiva låtit som den låter, det är ett som är säkert, den hade kanske inte ens någonsin sett dagens ljus. Jag pratar förstås om Jason "Spaceman" Pierce. 

Han har varit uppe på bloggen förut. Inte tillräckligt mycket förvisso, men uppe har han varit, och då gällde det hans nutida, alldeles alldeles underbara band Spiritualized. Spiritualized är det närmsta jag kommer ett idolband i vuxen ålder, och dom består i stort sätt av Jason och diverse musiker som hjälper till att inscensätta hans visioner. Innan Spiritualized var Jason ena halvan i spacerockbandet Spacemen 3, vars skivor stod i Astrid Lindgrens bokhylla i Christopher Sanders dröm (ni hänger väl med nu?). Som så många gånger förut (det lär inte vara den sista gången heller) när två starka visionärer finns i samma band så splittrades Spacemen 3 till följd av interna konflikter. Ryktena säger att under inspelningen av deras sista skiva kunde Pierce och hans kollega Peter Kember knappt vistas i samma rum, och skivan ska dom ha spelat in helt skilda från varandra. När den släpptes fanns inte bandet längre, och Jason Pierce fortsatte alltså att försöka få musikaliska drömmar att ta verklig form i bandet Spiritualized. 

Spiritualized är verkligen det bästa jag vet. Det finns inget band som är så mycket trygghet, så mycket tröst och så mycket styrka som dom. Eller som han, för det är ju Pierce vi talar om när vi talar om Spiritualized. Föder jag någon gång barn vill jag göra det till Spiritualized, ska jag gifta mig vill jag att Spiritualized ska spelas, när jag en gång ska dö vill jag göra det med Spiritualized på högsta volym. Inget annat band är så nära dom stora ögonblicken som dom. Jasons musik och texter handlar om att födas, om att leva, om våra existentiella villkor, om kärlek, om att dö och om att födas återigen. Större blir det inte, så är det bara. 

I New York var jag och Tove på en gudstjänst i en Baptistkyrka. Vi hade hoppats på att få se en gospelkör, men i kyrkan som vi helt random slank in i var kören på semester och vi fick nöja oss Inner Circles Bad Boys på sjukt hög volym, en församling som högljutt stämde in i predikans poänger och en präst som var en av dom bästa retoriker jag någonsin har skådat live. Predikan just den söndagen vi var där handlade just om the Bad Boys. "What are you gonna do when they come for you?" undrade prästen gång på gång, och uppmanade församlingen att ta stöd i sin tro på Jesus, att hitta styrka och handlingskraft där. För livet är ju sådär ibland, att det känns som om "the Bad Boys" hela tiden lurar runt knuten, som att världen omkring är ogästvänlig och sjukt kall. 

Och jag vet vart jag hittar min styrka och mitt stöd. Timmen i baptistkyrkan i New York hade väldigt mycket mer med Jason Pierce att göra än något av alla dom andra rock- och popbanden jag lyssnar på. Det är där han har sina starkast influenser, och det är där vi hittar dom frågeställningar han förtvivlat försöker hitta svar på. Han är inte alltid lika säker som prästen på vart svaren finns, men han ställer frågorna. I vårt sekulariserade, sjukt intellektsförhärligande samhälle kan just det vara det viktigaste man överhuvudtaget kan göra. 

Walking With Jesus

I walked with Jesus and he would say

Oh you poor child you ain't coming to me no way

You´ve found heaven on earth, gonna burn for your sins

I said I think I'm gonna be in good company down there with all my friends

Well I got around to think about what Jesus said to me

'cause if heaven's like this then that's the place to be

It's a long long time between now and my death

And I've gotta have my fun so I've chosen what's best

Well

Here it comes

Here comes the sound

The sound of confusion

So listen sweet Lord forgove me of my sins

'cause I can't stand this life without all of these things

I know I've done wrong but I'm in heaven on earth

I know I've done wrong but I could have done you worse

Jesus please meat me at the centre of teh earth

'cause these wings are gonna fail me

And I've could have done you worse

Out of sight

Out of sight is always out of mind

I think out of mind is out of sight

I was just lookin' for some peace of mind

I just couldn't find a peace of mine

They say that pride comes just before a fall

I have fallen and I wasn't sure

You know that I have fallen further before

I just cannot stand fallin' no more

If I am good I could add years to my life

I would rather add some life to my years

Life is really what you make it they say

I can't even make my mind up today

The world keeps turning it keeps me in my place

Where I stand is only three miles from space

Standin' space is all the space I can stand

Gravity just keeps on keepin' me down

Out of sight is always out of mind

I think out of mind is out of sight

I was just lookin' for some peace of mind

But I just couldn't find a peace of mine

They say that pride comes just before a fall

I have fallen and I wasn't proud

You know that I have fallen further before

I just cannot stand fallin' no more

If I am good I could add years to my life

I would rather add some life to my years

Life is really what you make it they say

I can't even make my mind up today

The planet spins and it keeps me in my place

Where I stand is only three miles from space

We're getting closer now to beeing apart

I kinda miss you people right from the start (osäker textrad)

Death take your fiddle

Think I'll drink myself into a coma

And I'll take every way out I can find

But morphine, codeine, whisky they won't alter

The way I feel now death is not around

So death take your fiddle

And play a song for me

Play a song we used to sing

The one that brought you close to me

Play a song and I will sing along

I think I'd like to take myself to heaven

'cause I ain't been there many times before

And Jesus Christ if I don't know if I like it

Sadness struck a thousand times or more

So death take your fiddle

And play a song for me

Play a song we used to sing

The one that brought you close to me

Play a song and I will sing along

Think I'll drink myself into a coma

And I'll take every way out I can find

But morphine, codeine, whisky they won't alter

The way I feel now death is not around

The way I feel now death is not around

Det är bara det att...den här låten! Alla känslor på samma gång! Jag vill att den här skivan ska släppas NU så jag har något att växla Sander med! 

Halleluja (texten är avlyssnad av moi, sorry för eventuella fel)

Det jag får ska jag ge tillbaka

Allting jag äger ska jag försaka

Det krävs ingenting för att känna sig fri

Man måste vara fattig för att vara rik

Allting jag lärt mig ska jag glömma bort

Det jag ser kommer jag glömma bort

Man måste vara en idiot för att kalla sig klok

Man måste vara liten för att vara stor

Halleluja, halleluja

Varje steg är ett steg tillbaka

Varje ord är en hopplös dröm

Man måste tiga för att vara sann

Men man måste tala för att ha en chans

Allting du lärt dig ska du glömma bort

Det du ser kommer du glömma bort

Du måste vara en idiot om du kallar dig klok

Du måste vara liten för att vara stor

Halleluja, halleluja

Och när jag slutar tänka, börjar jag förstå

Att gud inte bryr sig om hur rakt jag kan gå

Så länge jag går går jag i änglarnas spår

Så länge jag lever dricker jag ur djävulens skål

Så länge mitt hjärta slår...

Halleluja, halleluja