condemnedtorocknroll

Christopher Sander är till vardags sångare i bandet Ingenting (japp, precis just dom vars skiva jag längtar så innerligt efter i ett inlägg här nedanför). I våras solodebuterade han, och det han fick ur sig liknar inget annat. Idén till skivan fick Sander enligt honom själv när han i en dröm besökte Astrid Lindgren och till sin stora lycka upptäckte att hon hade massor av Spacemen 3-skivor i sin skivsamling. När han vaknade hade en vision fötts i hans huvud om att spela in Lindgren-låtar och få dom att låta som något Spacemen 3 hade spelat in, och att spela in Spacemen 3-låtar och få dom att låta som Astrid. En ganska långsökt tanke kan man tycka, men ändå så fullständigt logisk. Särskilt när man hör resultatet. 

Albumet Hej Hå består av både covers och egna låtar. På pappret är det så spretigt det kan bli, men ur högtalarna strömmar den mest helgjutna svenska skiva som släppts hittills i år. När Sander sjunger Fattig Bonddräng ur Emil i Lönneberga till tonerna av spaceman-gitarrer och spacerock-klockor rinner tårarna på mig som på ett barn. När han varsamt tar sig an Spacemen 3:s Hey Man (som översatt till svenska har fått namnet Amen) ryser jag över hela kroppen. Dom egna låtarna han tillför ska vi bara inte tala om! 

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om Christopher Sanders lilla glimrande mästerverk. Jag skulle kunna skriva spaltmeter om hur jag i en stund av mitt liv som varit allt annat än lätt funnit så oerhört mycket värme och tröst i den här skivan. Jag skulle kunna skriva spaltmeter om den gemensamma kärna av existentiella frågeställningar som Sander hittat hos Jason Spaceman och Astrid Lindgren. Jag skulle kunna skriva spaltmeter om dom tillfällen när musiken spränger högtalarna och tar sig långt utanför dom trånga rum där den vanligtvis befinner sig, när den gör saker med dom som lyssnar som förändrar deras perspektiv och sätt att se på livet, men jag tror att jag ska stanna här. Jag avslutar med att citera den oerhört vackra text som står skriven på Christophers myspace-sida om albumet. 

"Det gör ont att lyssna på Cristopher Sander. Det är sorgligt, ibland på gränsen till det outhärdliga. Det är inget lyckopiller. Men den som lyckas skapa språk för sorgen skapar också språk mot den. Därför finns det oändligt med tröst att få här. Sjunk till din egen botten, käre lyssnare, den är allas!"

Christopher Sander finns tyvärr inte på Spotify, och detta är i stort sett den enda låt som finns på youtube. Jag rekommenderar hans myspacesida där ni kan lyssna på ett gäng låtar, samt läsa hela den text jag citerade i slutet och som ibland är nästan lika vacker som skivan i sig. 

http://www.myspace.com/csdemoner