jag skrev ett ganska långt inlägg i natt...

På en fest. På lånad dator. Allt för att hålla er uppdaterade! ;)
När det var klart gick det dock inte att posta (eller för den delen, logga ut, spara utkast, det gick inte att göra nåt!), och idag har blogg.se trollat bort hela inlägget. SJUKT irriterande!
När helgen är slut är det jag som flyttar bloggen, nu har det strulat en gång för mycket. Det kommer säkert att bli bra!
Tyvärr orkar jag inte riktigt återge hela den fantastiska text jag lyckades författa i natt. Kan sammanfatta det hela såhär:
Popaganda bjöd på fredagen på en ganska blek tillställning med endast en spelning värd att se. Lykke Li fick sina låtar att ta ny form på scen, dom växte och blev både skitigare, snyggare och mer relevanta än på skiva. Riktigt bra!
Värre var det med Jenny Wilson, som jag såg för andra gången i sommar. Hon gör precis alla rätt, men det är alldeles för svalt för att engagera. Snyggt snyggt snyggt och helt urbota tråkigt. Lykke visade ju dessutom senare på kvällen att trendig musik går att göra både från skrevet och hjärtat, så det finns ingen ursäkt för iskylan.
Tråkiga var också MGMT, vilket jag kanske i viss utsträckning hade förväntat mig. Dom har egentligen bara tre låtar som jag gillar ordentligt, men dom låtarna gillar jag ju så mycket att jag trodde att det kunde bli en upplevelse i alla fall. I kombination med Popagandas sjuka ölköer (INTE ok popaganda!) och (förstås) ett hällregn blev det dock mest en upplevelse av väntan. På Kids. ALLA väntade på Kids! MGMT petade in sina andra två hits rätt tidigt i setet, och efter det kändes det som att alla mest ville gå hem. Att pärlan Time to pretend framfördes i en helt oförlåtligt seg och trist version gjorde ju inte det hela bättre direkt. Nej, MGMT har en bra bit kvar om dom ska bli ett band man bryr sig om utöver dom tillfällen då man dansar till Kids någon sen natt någonstans. Ett sånt där tillfälle som TILLSLUT uppstod igår när den äntligen kom, och hela Popaganda exploderade. Det var värt väntan trots allt. Vilket litet fulländat stycke popmusik dom sitter på i den låten!
Nu återstår lördagen, och efterlängtade Ingenting. Dom har ett tungt ansvar på sina axlar, för det känns lite som om det helt vilar på dom huruvida den här festivalen ska bli en totalflopp eller inte. Musikaliskt då. Kul kan man ju ha ändå! ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0