you, I wanted to be there with you, for I can only be normal with you
Tadaaaa!
Vinnaren bland bortglömda britpop-artister är härmed utsedd, och dom som tar hem den åtråvärda utmärkelsen är (trumvirvlar och fanfarer): GENE!
Just det ja, dom hade ni helt glömt, men se DET borde ni inte ha gjort. Grävde fram mina gamla Gene-album, och dom håller alldeles utmärkt fortfarande. Melodierna gör fortfarande att det antingen rycker i benen eller tränger i tårkanalen, och texterna är fortfarande både vasst politiska och skört hjärtekrossade på samma gång.
Vet inte riktigt vad som gör att Gene inte har framkallar samma skälvande nostalgiblick hos gamla indiepopfans som giganterna Blur, Suede och Pulp faktiskt. Dom har i och för sig inte levererat över tid på samma sätt som ovanstående, men debuten (från 1995) är fullständigt lysande. Inte en enda dålig låt om man frågar mig. Lägger man sen till singlarna som släpptes INNAN debuten så har man ju en liten guldgruva att plocka av minsann.
Många recensenter hängde upp sig på att Gene skulle likna the Smiths när det begav sig. Som ung liten popflicka togs man inte helt på allvar av det äldre popgardet när man älskade Gene, det dom gjorde var ju redan gjort. Jag tycker det är pomusikens mest uttjatade klyscha. Varje band som får små tonårsflickor att älska gör någonting nytt. När jag lyssnade på dom här skivorna nu i dagarna satt texterna som infogade inuti ryggmärgen trots att jag säkert inte hört låtarna på 10 år, och ett band som gör ett sådant intryck gör någonting nytt. Fuck dom som försöker säga något annat. Låt INGEN av oss gamlingar säga något annat, hör ni det alla kids!
Att välja en låt av Gene att lägga upp var en omöjlighet. Skulle verkligen kunna ha lagt upp hela skivan. Det blir två. Ni får också självklart en länk till hela debuten + två klassiska singlar och en b-sida på Spotify.
Bara en sak till. Crescendot på Olympian. My God. Enbart det är en motivering till varför jag valt just dom.
Jaha, Gene alltså. Ja med den sängkammarblicken fattar man att han fick tonårsflickor att älska. Men jämfört med en del annat gammalt skräp du har lyckats hitta är dom ju helt klart möjliga att lyssna på i alla fall.
2009-03-13 @ 01:29:32
Postat av: Sarah
Men shit David, look who's talking! :o
Man ska inte kasta sten i glashus du vet, och den utan synd kastar första stenen.
Sitter på jobbet och lyssnar och kan bara hålla med. Det är faktiskt ett smått fantastiskt album.
Jag måste tydligen plugga på lite britpop, jag gissade inte på dom alls, hade helt glömt bort dom. :(
2009-03-14 @ 12:18:24
Postat av: moa
Tillägger: det är alltid tonåringarna som bäst vet vilka nutidsband som är värda att älska och ödsla energi på!
2009-03-14 @ 12:24:27
Postat av: david
Absolut! Mer power till tonåringarna. Just nu tycker dom att EMD är värda att älska. Det kommer bli idol av alltihop, och jag vet vilka jag ska skylla på.
2009-03-14 @ 12:59:02
Postat av: Sarah
Hm. Erkänner motvilligt att du har en poäng. Man måste skilja på kids och kids helt enkelt, vissa vet och andra är helt clueless.
