you, me and mum y'know, anything was possible

Idag börjar Glasvegas-veckan! På fredag är dom på Debaser och jag med. Ska bli väldigt kul. Förra året var lite speciellt tycker jag minsann, dels på grund av nedan nämnda Nordpolen, men också förstås på grund av Glasvegas. Dom släppte en skiva och blev årets mest hypade band. Dom släppte en jul-ep och den var nästan ännu bättre än skivan. Dom låter så mycket som en blandning av Jesus and Mary Chain och Manic Street Preachers att dom har en stor blinkande skylt på sig där det står "Sarah, älska oss!". Och det gör jag förstås. En hel del andra också har det visat sig. Det var faktiskt längesen så många var överens om ett och samma band tror jag. Det är också väldigt kul när ett band som känns så mycket slår. 

Glasvegas ger röst åt dom som inte har en egen. Dom ger röst åt den hemlöse, socialarbetaren, den notoriskt otrogne mannen och så åt den lilla pojken vars pappa har lämnat familjen. Ganska länge kunde jag inte lyssna på Glasvegas i iPoden för jag började ohjälpligt gråta när jag hörde vissa låtar, ögonen bara svämmade över. Det är ju inget man vill ska hända på bussen direkt, så jag lyssnade hemma. Lite bättre har det blivit. Vi får väl se hur det går på fredag. Det kommer bli klassiskt. 

Daddy's Gone är alltså en text där en liten pojke får berätta om saknaden efter sin pappa. En skilsmässolåt ur ett barns perspektiv alltså. Kanske också en uppgörelse med arbetarklassens machomän och frånvarande fäder. Hur som helst är det en fullständigt unik låt, det är en viktig låt, och den gör fruktansvärt ont. Den är en spark i skrevet på vuxenvärlden som "skiljer sig för barnens skull" , säger att "man lämnar inte sina barn, man lämnar deras mamma/pappa" och påstår att förbannade och ledsna barn bara reproducerar åsikter exet tutat i dom. Så här kan det kännas att vara barn och lämnad av sin pappa, för det är det och inget annat det handlar om. Fullständigt lysande text. Att sedan sjunga den över Be My Baby-beatet är så genialt att det nästan är äckligt. 

Jag har givit den fem stjärnor i iTunes, och det är den enda efter millenieskiftet som fått det. 2000-talets bästa låt hittills enligt mig alltså.



Daddy's Gone

Oh, how you're my hero
Oh, how you're never here though
Remember times when you put me on your shoulders
How I wish it was forever you would hold us
Oh, right now I'm too young to know
How in the future it will affect me when you go
Oh, you could have had it all
You, me and mum y'know, anything was possible

I won't be the lonely one sitting on my own and sad
A fifty year old reminiscing what I had
I won't be the lonely one sitting on my own and sad
Forget your dad he's gone

All I wanted was a kick-about in the park
For you to race me home when it was nearly getting dark
How I could've been yours and you be mine
It could've been me and you until the end of time
Do what you want, when you want
Be as fuckin' insincere as you can
What kind of way is that to treat your wife?
To see your son on saturdays what way is that to live your life?

I won't be the lonely one sitting on my own and sad
A fifty year old reminiscing what I had
I won't be the lonely one sitting on my own and sad
Forget your dad he's gone

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0