condemnedtorocknroll

Just Like Honey är min mest lyssnade i alla datorer och mp3-spelare jag någonsin lyssnat i någon längre tid. I min nuvarande macbook är den lyssnad på 336 gånger och låten efter 254. Hur jag än mår och vad jag än gör seglar den alltid upp i topp, även när jag själv inte tycker att jag lyssnar på den så ligger den där och tronar. Jag skulle kunna skriva spaltmeter om den känns det som och ändå vet jag inte vad jag ska säga nu när jag väl försöker. Jag bara älskar den. Jag har så mycket minnen sammankopplat med den (det kan ju bli så när man lyssnar på en låt HELA tiden) så den känns alldeles bitterljuv. Sur som citron. Söt, precis som honung. 

En kompis kompis lyssnar bara på the Jesus and Mary Chain, hon ser helt enkelt ingen poäng med att lyssna på andra band när dom är helt perfekta. Även om det inte ligger för mig att bara lyssna på ett band förstår jag vad hon menar. Man saknar liksom inget när man lyssnar på dom. Prova får ni se. 

Ofta kan man ju bli lite sur när någon tar något man älskar förbehållslöst och sätter in det i ett nytt sammanhang, men när Sofia Coppola tog Just Like Honey och använde den i slutscenen av Lost In Translation kände man omedelbart att hon visste vad det handlade om. Därför får ni se slutet på den filmen. Scarlett Johansson och Bill Murray pratar tyvärr italienska, men sånt händer på youtube ibland.  

Just Like Honey

Listen to the girl as she takes on half the world

Moving up and so alive in her honey dripping beehive

Beehive, it's good, so good, it's so good

So good

Walking back to you is the hardest thing that I can do

That I can do, for you

I'll be your plastic toy

I'll be your plastic toy

For you

Eating up the scum is the hardest thing for me to do

Just like honey