we're gonna dance with the devil tonight
Det är så s j u k t skönt att vara hemma just nu måste jag säga. Jag har tillbringat helgen på mitt jobb, och även om det är ett roligt jobb så är det ibland också ganska galet. Jag behöver inte gå in mer på det, men skönt att vara hemma är det.
Är så trött att jag inte orkar lyssna på annat än lugn musik i kväll. Har främst fastnat i en alldeles speciell liten skiva. Han heter Oskar Humlebo men kallar sig Moto Boy (efter Coppola-filmen Rumble Fish fick jag lära mig när jag läste DN i dag). Dom av er som av någon anledning inte vetat vem han är kanske fick reda på det förra lördagen när han tydligen uppträdde i den där festivalen som sänds på SVT ni vet. Han sjöng då förra årets vinnarlåt, Hero. Riktigt bra gjorde han det också. Fast om man frågar mig gör han det mesta han försöker sig på att göra rätt bra.
Moto Boys musik är vacker på ett sätt som är lite ovanligt. Ibland är beröringspunkterna med klassisk musik fler än beröringspunkterna med popmusik. Det låter också väldigt mycket som Twin Peaks, det är lite samma stämning. Hårt och sorgligt på samma gång. Oerhört rogivande, men med djupa, svarta skuggor och därför oroande på samma gång. Som att det lurar någonting bakom den skenbart lugna fasaden. Jag älskar band som får musik att låta så.
Ride My Wild Heart
I spy with my black eye
A vicious world and a vicious ride
We're gonna dance with the devil tonight
Shaky shake in the pale moonlight
And if you ever get hopelessly poor
Even if you lose it all
I just know I'm gonna love you more
I just know I'm gonna love you more
Ride my wild heart
You can take it anywhere you want
Ride my wild heart
Nothing ever gonna keep us apart
Ride my wild heart
There's a million things that I shouldn't do
Stay out of trouble keep my head out of the blue
I wanna do them all with you
I wanna do them all with you
Kommentarer
Trackback
