condemnedtorocknroll

Jag har ju skrivit om the Stone Roses tidigare. Det är ju dom, dom med den perfekta pop-citron-skivan som får mig att tänka på tonårskärlek och sol i sinne. Jag är väl egentligen verkligen inget fan av att artister återförenas och åker ut och drar publik på gamla meriter, men på något sätt känns det ok när det gäller rosorna. Kanske för att jag fortfarande inte känner att dom har någon naturlig efterträdare. Kanske för att Ian Brown fortfarande är bland det coolaste jag sett på en scen, ever. 

Jag har nämligen redan sett the Stone Roses. 1995, på Lollipopfestivalen ute i Tullinge. Jag är faktiskt en av dom få jag känner som har sett dom (förutom ni som är äldre då, ni räknas inte), och det är en av mina snyggaste konsertmeriter. Dom skulle gå på scenen sist på kvällen (runt 24.00 om jag inte minns galet), dom var typ 50 minuter försenade och den berusade publiken hade lätt kunnat tröttna och fortsatt natten med att festa istället för att stå framför en scen i kylan och vänta på några dryga brittiska popsnören som inte behagade att ha koll på klockan. Det gjorde dock inte publiken. Till tonerna av den stackars utskickade killen som satt och slog på baskaggen på trumman under precis alla dom 50 minutrarna sjöng publiken istället allsång när väntan började bli lång. "I wanna be adored" sjöng dom, helt unisont med varenda ton på rätt plats. Om och om igen. Dom sjöng ända tills baskaggekillen slutade slå på trumman, lämnade scenen och ambient-introt till The Second Coming sattes på i högtalarna. Dom sjöng ända tills Ian Brown gled in på scenen, högtalarna tystades ner igen och Mani började spela det där magiska introt. I wanna be adored. Då slutade dom sjunga. Då grät dom istället, dom vuxna karlarna. Och Ian Brown gled runt på scenen med en pondus som borde få Liam Gallagher gråtfärdig han med. 

Inte lät det egentligen något vidare, men det är någonting alldeles magiskt över the Stone Roses. Ja, förutom det lilla pärlband av perfekta poplåtar dom har att servera då. Jag vet inte om jag kan sätta fingret på exakt vad det är, och exakt vad som hände den där natten. Är bara avundsjuk på dom engelsmän som kanske får chansen i sommar igen.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article4670257.ab

I Wanna Be Adored

I don't have to sell my soul

He's already in me

I don't need to sell my soul

He's already in me

I wanna be adored

I wanna be adored

I don't have to sell my soul

He's already in me

I don't need to sell my soul

He's already in me

I wanna be adored

I wanna be adored

Adored

I wanna be adored

You adore me

You adore me

You adore me

I wanna, I wanna, I wanna be adored