no challenge should be faced without a little charm and a lot of style
Sådär, då var Glasvegas-veckan över. Det var en märklig vecka på rätt många sätt, och ganska lite av det berodde på Glasvegas. Så kan det gå.
Tänkte att jag skulle inleda den här veckan med ett tema. Tänkte att det skulle vara duetter. Tänkte att jag skulle börja med den popvideo jag helst skulle vilja vara huvudperson i om jag fick välja. Men se det gick inte. Den fanns på youtube för några veckor sen, men inte idag. Så ni får helt enkelt vänta, det blir inget duett-tema utan den låten.
Så. Då blir det brit-pop istället. Sjukt roligt tema om ni frågar mig. Här kommer mina tonår! Tänkte att jag inte fokuserar på dom banden ni minns ändå, utan på dom andra, dom ni INTE minns. Vissa borde ni minnas, andra kanske inte, vi får se vart vi hamnar.
Börjar med the Bluetones. Dom har formulerat mitt livsmotto (se rubriken). Annars gjorde dom kanske inte så mycket minnesvärt, men söta var dom och en och annan duglig poplåt fick dom allt ihop. Som den här.
Kommentarer
Trackback
