condemnedtorocknroll

En sak som har hjälpt mig överleva den gångna vintern är den här killen. Pelle Hellström, eller Nordpolen som han så lämpligt kallar sig gjorde en skiva som var lika isande som luften men som ändå värmde. Jag tycker det är en skiva som betyder mycket på ett sätt som så få skivor gör, den är så rakt igenom ärlig och utan skyddsnät att jag nästan blir lite generad av känslan av att se rakt in i en annan människa. Totalt humorbefriat och totalt distanslöst. Det kan ju låta tråkigt men det är det inte. Jag tänker inte så lite på Broder Daniel när jag lyssnar, det finns många beröringspunkter i uttrycket. 

Jag har också lyckats få se Nordpolen live två gånger under hösten. Första gången var fantastisk. Pelle ramlade in på scenen till O Helga Natt iklädd lila fuskpäls med en flaska mousserande i handen och slängde ut sitt hjärta på scengolvet. 30 minuter, 6 låtar, sen var det slut. Jag vet att många i publiken tyckte han var ett spektakel, men jag drar bara återigen min Broder Daniel-parallell och säger inget mer. Andra gången jag såg honom strulade ljudet och han själv la ner fullständigt. Man får bara hoppas att han själv fattar hur mycket han har att ge och hur mycket han kan skita i alla andra. Distanslös som sagt. Det var på tiden att det kom fram en ny svensk artist som går att beskriva med det ordet. 

Att lägga ut en låt med Nordpolen visade sig vara lite svårare än jag trodde. Det finns begränsat med videor på youtube, och texterna ligger inte heller ute i någon större utsträckning. Den låten jag först hade valt fanns det ingen text på, den låten jag valde sen fanns det ingen video på o.s.v. Nu får ni den låt jag först tänkte, men då alltså tyvärr utan text. Ni får dessutom en länk till hela skivan på spotify. Säger som DN, den som inte förstår Nordpolen är död. ;)