condemnedtorocknroll

För att kompensera kommer här den allra, allra bästa låten. Någonsin. Jag vet, man ska vara försiktig med att uttrycka sådana floskler och att tala med så stora ord, men den här låten ÄR faktiskt den bästa. Om man nu måste välja vill säga. Tur att man sällan måste det förutom i musiknördsdiskussioner. 

Det är nästan ingen idé att försöka börja förklara för er vad som är så fantastiskt med den här låten. Det finns liksom inga fel. Den fångar en direkt vid första slaget på gitarren, och sen är man fast låten ut. Spelas den när man är ute blir man tokglad och spelar man den hemma är den det sorgligaste man kan tänka sig. Texten om döende kärlek är så oerhört begåvad och andas en sådan självdistans att det nästan är omöjligt att tänka sig att författaren endast var 22-23 år gammal när han skrev den. Inte en formulering sitter fel, och beskrivningarna av det alltmer ruttna förhållandet som skildras är så nakna och självutlämnande att man nästan känner instängdheten, paniken och den kvävande sorgen över allt det som skulle ha blivit men som aldrig blev. Besvikelsen över att livet som man hade ordnat det för sig inte höll sitter i varenda ord som mässas fram under dom 3 minutrarna och 23 sekundrarna som låten varar. Tristessen breder ut sig som ett kolsvart, tryckande täcke över varenda bokstav. Det är som att syret är fullständigt slut. Så mycket bitterhet får vi ta del av, men ändå känner man precis hur fint allting en gång var, innan det började vittra sönder. Hur mycket hopp som bodde där. Såhär ser kärlek ut när den dör. Det är ingenting vackert över det, ändå är orden så vackra att man nästan går sönder när man hör dom. 

När den slutar vill man bara höra den en gång till. För det finns inget att lyssna på efteråt, man är så uttömd på känslor att ingenting annat kan ta över. Därför är den Världens Bästa Låt. Och SJÄLVKLART hör Joy Division hemma bland Giganterna, det tycker jag inte behöver kommenteras ytterligare. 

Han måste ha varit en mycket gammal själ, Ian Curtis. 

(nej, just här är den inte 3.23 minuter. Men skivversionen är det.)

Love Will Tear Us Apart

When routine bites hard

And ambitions are low

And resentment rides high

But emotions won't grow

And we're changing our ways

Taking different roads

Then love, love will tear us apart again

Why is the bedroom so cold?

Turned away on your side

Is my timing that flawed?

Our respect run so dry?

Yet there's still this appeal 

That we've kept through our lives

Love, love will tear us apart again

Do you cry out in your sleep

All my failings exposed

There's a taste in my mouth 

As desperation takes hold

Is it something so good

Just can't function no more

Love, love will tear us apart again