condemnedtorocknroll

Ska till landet idag i alla fall, en liten påskflykt från stan. Ska bli skönt. Hoppas solen håller sig framme. Tar med datorn så jag inte dör av tristess om den nu inte skulle göra det. 

Lyssnar rätt mycket på Florence Valentin nu faktiskt, liiite har jag allt fastnat i den skivan. Den är riktigt bra, och har ett väldigt fint omslag. Bara en sån sak. Man blir ju dock av någon anledning sugen på att lyssna på en del andra artister när man hör dom (jag vet, nu är jag där igen, sorry). Som the Clash. Och Dexys Midnight Runners. Finns ju egentligen heller inte någon som helst anledning till att man inte skulle lyssna på dom.

Dexys Midnight Runners har alla hört. Det är ju dom som har gjort Come On Eileen, låten med titeln som snoddes och översattes av Håkan och som sedan översattes tillbaka av Montt Mardie ni vet. Den har ju alla hört, annars har man tillbringat sina dagar på någon helt musikfri plats. Det är Dexy's största hit. Det är dock inte den enda bra låten direkt. 

Dexy's Midnight Runners har följt mig under många år. Dom var ett av alla band som jag upptäckte via favoriterna Manic Street Preachers som talade sig varma om Kevin Rowland och hans band. Jag fick mig också några fantastiska artiklar till livs via den anrika tidningen Pop och oraklet Andres Lokko, som också hör till dom som har Kevin Rowland som en av sina allra största idoler. 

Musikaliskt är Dexys ett fantastiskt band, som dom låter vill jag att all soul ska låta. Rowlands röst är nästan själva definitionen av soul för mig, känslan han har är så otroligt grym! Att dom (eller han) dessutom hela tiden gått sin egen väg och inte dragit sig för att provocera och sticka ut gör ju inte saken sämre. Dexys är inte bara ett band att lyssna på, dom är i lika hög grad ett band att läsa om och fascineras av. Och att dansa till. Eller gråta till. Bara dom bästa banden som funkar till båda dom och allt däremellan. 

Dansa:

Gråta:

Hade med mig dom snyggaste tjejerna också som ni ser. Caroline är den som är uppmärksam på fotograferingsgrejen och Tove är den som också har en ny mobiltelefon.

Världens bästa! 

Tittade på broren igår när han spelade med sitt band. Det är broren som sitter längst bort vid pianot, under den väldigt fina tavlan. 

Riktigt bra var dom! :)

Milou ser till att passa bloggen när matte inte har tid. Har väl alltid vetat att han är en intelligent hund. 

Just nu har jag ju nästan tio alldeles nysläppta album som jag alternerar mellan, och det finns massa riktigt bra låtar på dom men ingen av dom pockar på min uppmärksamhet på det viset. Vi får se om det dyker upp någon helt enkelt.

Förra årets låt var i alla fall den här. Nu tänker alla som känner mig att "jaha JUST det ja, DEN var det, DET hade vi nästan glömt". Eller så hade dom eventuellt börjat sjunga den baklänges så fort orden "sarah, vår och låt" nämndes i samma mening. Så mycket lyssnade jag på den här alltså. 

Den släpptes också for the record redan i mars -08. För tidigt är alltså inte det som är problemet. 

Jag Är En Vampyr

Vad vill du? 

Men kom då

Jag är ju här och väntar på dig

Ett tu tre på marken, sitter och väntar modigt på sparken

Foten i huvudet, gud vet vad som hade hänt om hunden hade varit bunden

Och inte kunnat komma och skälla i tunneln

"Men lilla gubben hur är det fatt? Du fattar väl att,

du måste stå upp och slå tillbaks annars kommer dom aldrig låta dig va"

Jag höll med husse och tog bussen i till stan

Där det lyser tryggt

Hela världen är så underbar

På bussen in till stan

Hela världen är så underbar

Såg att det lyste, hörde musik

Just där och då tog jag det som en invit

Men din blick var mörk och märklig där du stod

På den trasiga mattan bredvid okända skor

Jag fatta allt och ingenting

Där stod ju du som alltid skulle va min

Du såg exakt lika påkommen ut som du var

Men ärligt talat det var skönt med ett dåligt svar

Hela världen är så underbar

Bara man får ett svar

Du vet var du sitter och siktar

Tills du är riktigt säker, vet att det hittar in

Där ingen annan kommit in

Hjärtat väljer blint

Nu när jag svalt det kan du dra det hur långt du vill

Du vet jag vill bli din

Och ingen annan kommer in

Hjärtat gör mig blind

Hela världen är så underbar

Om man är korkad tom och glad

Hela världens hunger samlad i mig

Toaletten, spegeln, jag har stirrat färdigt i den

Och vem är inte ful i 60W ljus?

Toaletten, duschen, jag har gömt mig för sista gången i den

Och vem blir inte kall, naken och våt i en tom hall

Somnar 07, vaknar igen på natten

Jag är en vampyr, jag suger och spyr

Låt mig komma in, jag vill bli din

Invändningen man kan ha här är eventuellt att det KAN låta liiiite likt vissa andra band. Jag har ju tidigare förklarat min ståndpunkt även i den frågan, men här är det ibland väldigt uppenbart inte bara vilken artist utan även vilken låt Love Antell haft på hjärnan när han författat (jämför t.ex. hiten Pokerkväll i Vårby Gård med Clash fantastiska Rudie Can't Fail). Jag känner att jag kan strunta i det, dels har dom ju alldeles oerhört god smak och dels har dom ju som sagt ett Budskap. Dessutom har nog många av dagens kids inte koll på typ the Clash, och då kan dom ju behöva en historielektion. Annorlunda blir det dock när Florence Valentin låter exakt som en samtida artist. Första singeln från nya skivan heter Spring Ricco och låter väldigt mycket som Hellström. Och Glasvegas. Inga historielektioner där inte. Den är också sjukt bra, så jag tycker inte man ska låta det hindra en från att tycka om. Handlar om mordet på Kungsholmen gör den också, Riccardo ni vet. Och det är ju där han skiljer sig från dom andra svenska artisterna som förvisso ofta skriver fantastiskt fina texter, men som aldrig någonsin ser utanför sin egen bubbla. I Spring Ricco är vi långt utanför bubblan och 16 år och springer för livet på Kungsholmen en kylig natt i oktober. Jag tror vi skulle behöva vara utanför bubblan lite oftare. 

Skulle nästan vilja säga vårens låt. Men det är nog för tidigt. 

Som sagt alltså. Florence Valentin behövs

Spring Ricco

Latino Don Juan, bara 16 år

Tar inga råd från nån jävla syokonsult

Dom är efter dig nu

Dom kommer slå hårt

Dom kommer slå hårt

Ungar på skolgården leker Firman Boys

Hotar varandra med sms på telefon

En flaska mot skallen blir droppen nån gång

Det var droppen för dom

Så spring Ricco, spring Ricco, spring Ricco

King Island är rena Kingston nu

Händer samma sak på bortaplan hörs inte ett ljud

Det är det här dom har väntat på

Så spring Ricco, spring Ricco

Slanga bensin med EU-moppegängena

Istället för att stå där med guldkors och bandana

Efter nån som 50 Cent

med skottsäker väst från Dolce Et Gabana

Spring Ricco, spring Ricco, spring Ricco

Det är det här dom väntat på

Så spring allt du kan Ricco

Det är det här dom väntat på

Det är det här dom väntat på

Nu ramlar du snart

Dom slutar aldrig slå

Ni får lyssna lite mer på Broder Daniel under tiden enligt devisen att man aldrig kan lyssna för mycket på Broder Daniel. Ska lägga in dom i min iPhone nu. ;)

...och jag är ganska beroende skulle man kunna säga. iPhonen är det senaste tillskottet, och jag är helt såld. Tror det beror på att jag är en teknisk idiot. Jag fattar inte andra märken. Tur att jag slipper det nu. 

bob hund på spotify 

Har alltså vänner som känner mig ganska bra visade det sig. Men jag lägger ingen prestige i sånt här, det viktigaste är inte att ha rätt, det viktigaste är att man lyssnar på bra musik! Så tänker jag i alla fall. ;)

When I Grow Up

When I grow up, I want to be a forester, run through the moss on high heels

That's what I'll do, throwing out boomerang, waiting for it to come back to me

When I grow up, I want to live near the sea, crab claws and bottles of rum

That's what I'll have, staring at the seashell, waiting for it to embrace me

I put my soul in what I do

Last night I drew a funny man with dark eyes and a hanging tongue

It goes way bad, I never liked a sad look

From someone who wants to be loved by you

I'm very good with plants

When my friends are away they let me keep the soil moist

On the seventh day I rest for a minute or two

Then back on my feet and cry for you

You've got cucumbers on your eyes

Too much time spent on nothing

Waiting for a moment to arise

The face in the ceiling and arms too long

I wait for him to catch me

Waiting for you to embrace me

Gjorde ett test på Facebook förresten. Sen jag såg den eminenta serien Six Feet Under har jag tänkt att nej, jag ÄR ingen karaktär i Sex and the City, jag är snarare Brenda i nämnda serie. Hon är lite mer komplex liksom har jag tyckt. 

Idag fick jag dock veta att inte ens hon räcker till. Laura Palmer är jag visade det sig. 

Tillhörande beskrivning lyder som följer: You are the "homecoming queen" type with a secret side. You appear to be the picture of purity on the outside while being completely self destructive on the inside. Watch out, you could set off a chain reaction and hurt everyone around you, not to mention unleashing Bob and making people face the black lodge. 

Jaha ja. Undrar hur man ska tolka det. 

Ibland är det dock inte så illa att gå över Västerbron. Såhär såg det ut därifrån igår. Simpsons-moln sa mitt promenadsällskap, och det är det ju.

Äntligen! 

...tänkte jag när jag såg artikeln i alla fall. Sen noterade jag att jag ju inte är i Svedala det aktuella datumet, jag är i det stora äpplet. Vilket i och för sig inte heller är helt fel. Ni får helt enkelt ta det som ett tips. Cirkus, 28 juni. Skyll er själva om ni missar dom utan giltigt skäl. 

Den här öppnade dom med sist jag såg dom. Så jäkla bra. 

It's a Sin

When I look back upon my life, it's always with a sense of shame

I've always been the one to blame

For everything I long to do, no matter when or where or who

Has one thing in common too

It's a, it's a, it's a

It's a sin

Everything I've ever done, everything I'll ever do

Every place I've ever been, everywhere I'm going to

It's a sin

At school they taught me how to be

So pure in thought and word and deed

They didn't quite suceed

For everything I long to do, no matter when or where or who

Has one thing in common too

It's a, it's a, it's a

It's a sin

Everything I've ever done, everything I'll ever do

Every place I've ever been, everywhere I'm going to

It's a sin

Father forgive me, I tried not to do it

Turned over a new leaf, then tore right through it

Whatever you taught me, I didn't believe it

Father you fought me, 'cause I didn't care

And I still don't understand

So I look back upon my life forever with a sense of shame

I've always been the one to blame

For everything I long to do, no matter where or when or who

Has one thing in common too

It's a, it's a, it's a

It's a sin

En voodoo-ängel. Av en av dom bästa. Nu kommer allting att bli bra. 

Jag såg Broder Daniel första gången -95 i Karlstad. Min kusin hade slutat 9:an och bob hund skulle spela på nöjesfältet i Karlstad tillsammans med debuterande Broder Daniel. Ungefär 2000 glada skolavslutningsungdomar hade samlats för att se spelningarna. Bob hund började och dom är ju som någon nyss sa alltid bob hund. Broder Daniel skulle gå på efteråt. 

Det var nog inte en av deras mest kaotiska spelningar (det finns ju STORIES när det gäller det här bandet), det var väl snarare en ganska normal tidig BD-spelning kan jag tänka. Henrik Berggren låg på scenen i fosterställning skakandes av någon slags spasmer iförd en rosa fjäderboa (och stjärnorna förstås. Redan då satt dom på flera stycken i publiken) och skrek att han ville vara Luke Skywalker och att inget var bra i hans liv och jag visste inte om han var ett geni eller bara fullständigt galen. Det var onekligen en tunn linje. Efter en nästan lite skrämmande halvtimme lämnade dom scenen, som snabbt blev full av röda skolavslutningsrosor. Inga extranummer förstås. Våra nattvandrande föräldrar (som smög utanför staketet och som uppskattade bob hund väldigt mycket) orkade inte höra eländet och begav sig hemåt nästan direkt då spelningen började. Morgonen efteråt var dom upprörda. Första och enda gången som sagt. 

Jag och min kusin var snarare helt hänförda. Ingen artist hade talat till oss på det sättet förut. Aldrig hade vi varit med om något som var så skört och så starkt på samma gång. Vi var helt övertygade om Broder Daniels storhet. Idag vet vi ju att det var vi som hade rätt. 

För ett år sedan idag gick Broder Daniel i graven. Det bestämdes senare, men det var för ett år sedan det hände. Återigen, det finns väldigt få band som lämnar ett så oerhört stort tomrum efter sig. 

Inte ens vi tänkte kanske "Allsång på Skansen" dock under det där första året. Allt kan man ju inte förutspå. 

Därför lyssnar vi på dom, och tänker på dom, idag. 

Enligt säkra (?) källor kommer jag vara besatt av Fever Ray inom en snar framtid. Vi får väl se hur det går med det, det finns som sagt en hel del intressant musik att lyssna igenom just nu så jag vet inte om jag har tid med några besattheter direkt. Den här låten har dock gått ganska varm idag. Den som lever får se som man säger. Jag skulle dock verkligen, verkligen vilja se Karin live i vår om det finns möjlighet, så den som också vill det kan anmäla sig i receptionen. Har inte sett henne sen Honey Is Cool, och det är ju länge sen ju. Måste ändras på. 

If I Had a Heart

This will never end 'cause I want more

more, give me more, give me more

This will never end 'cause I want more

more, give me more, give me more

If I had a heart I could love you

If I had a voice I would sing

After the night when I wake up

I'll see what tomorrow brings

If I had a voice I would sing

dangling feet from window frame

will they ever ever reach the floor?

more, give me more, give me more

crushed and filled with all I found underneath and inside

just to come around

more, give me more, give me more

If I had a voice I would sing

Idag är de sommartid förresten. Sakta går det framåt. 

Ska trots väderhelvetet in till stan och flanera senare idag, och funderar på om jag inte ska inhandla en skiva (ja, jag köper alltså skivor. I fysisk form ibland, och på nätet ibland. Sån är jag.). Den jag är lite sugen på är Anna Järvinens nya. Det är dock hård svensk konkurrens just nu, med alldeles färska skivor både från Bob Hund och Karin "the Knife" Dreijer (Fever Ray kallar hon sig som soloartist) liggandes i skivaffärerna. Ändå känns valet inte särskilt svårt. Det säger inte så lite om Anna Järvinen faktiskt. 

Hennes förra skiva inhandlade jag efter att ha läst att Annika "Säkert/Hello Saferide" Norlin höjde den till skyarna. Jag tyckte kanske inte att den lät så jättespeciell först. När jag lyssnade på den några vändor i iPoden kröp den dock helt under skinnet på mig. Järvinens musik är flyktig och luftig, den låter nästan som små fluffiga, vita sommarmoln i ljudbilden. Texterna är otroligt vackra när man väl hör dom, Anna viskar nästan fram dom till dom vackra arrangemangen. Man märker nästan inte när det händer, men den här skivan kan ta över ens värld, jag lovar. Jag tycker att det kanske är den bästa svenska skivan som släpptes -07 i alla fall, och har ni missat den är det verkligen dags att reparera skadan nu! 

Kom Hem

Kom hem nu, jag saknar dig

När alla sändningar har tystats ner igen

Kom hem, vem ska annars se på mig som att hela världen var vatten bredvid mig?

Kom hem

Här är du alltid

Här är du alltid oavsett vem du är

Bara min

Hos mig är du märklig

Hos mig är du verkligen 

Hos mig är du overkligt fin

Kom hem

Istället för inte

Var där jag är

Istället för att inte vara det

Kom hem

Här är du alltid

Här är du alltid oavsett vem du är

Bara min

Hos mig är du märklig

Hos mig är du verkligen 

Hos mig är du overkligt fin