condemnedtorocknroll

Inhandlade även ett par gummistövlar förra veckan, dom känns ju BETYDLIGT mer användbara måste jag säga. Särskilt i helgen kommer dom vara det, när Where The Action Is regnar bort för andra året i rad. Kul, verkligen!

Undrar om man kan sno med sig jobbkläderna på festival? 

Den ännu bättre paparazzibilden. Här fick inte ens Lisa och jag vara med. 

Tove kanske har en ny karriär på gång! ;)

Trodde först när jag såg att dom här artisterna gjort ett samarbete att nu, NU är den här! Vårens låt! Dom MÅSTE göra den. Och nja, det har dom kanske inte gjort. Det var lite lugnare än vad jag hade föreställt mig att det skulle vara, så det är ingen veva-med-armarna-på-debaser-dänga med direkt. 

Fast bra är det. Jäkligt bra faktiskt. Inte SÅ förvånande kanske. 

Apropå Anna Järvinen igår. Vi var inte dom enda som hade tagit oss till Vita Bergs-parken direkt, trots den sjukt trista kylan som aldrig verkar ge sig. Det var helt fullt med folk i alla möjliga åldrar. Jättekul måste jag säga! Anna är värd allt! 

Den roligaste som var där var dessutom SÅ rolig att jag var tvungen att be Tove debutera som paparazzi-fotograf. Det gjorde hon förstås glatt, och resultatet ser ni här nedan. Man SKULLE kunna tro att det är en bild av mig och Lisa när vi tittar på Anna Järvinen och dricker vin, och det är det förstås också, men det viktigaste av allt är att det är en bild av Pelle "Nordpolen" Hellström. Blå jeans, svart jacka, händerna i fickorna. Tadaa!

Hade man kunnat zooma med min mobilkamera hade han synts lite bättre. Det finns en sådan bild också, i Toves kamera. Tycker dock att man ser honom helt klart och tydligt här. Den som INTE gör det borde genast lyssna lite mer på fjolårets debutskiva och kanske titta lite mer på roliga youtube-klipp från Nyhetsmorgon så kommer ni vara hemma! 

Roliga klipp från Nyhetsmorgon:

Man måste älska Nordpolen, så är det bara.  

Underbart att dom inte fick en plats i EU-parlamentet måste jag säga. Tyvärr var dom ju snubblande nära. Hoppas alla som inte gick och röstade känner liiite dåligt samvete för det. Det är inte okej att skänka bort sin röst till sådana galningar som dom, så är det bara!

Lite mindre allvarligt, men ändock intressant, är ju Piratpartiets framgångar. Det är ju på något sätt skönt att det finns NÅGOT som får svenska ungdomar att bli förbannade och engagera sig i samhället. Att det finns NÅGOT som för att dom orkar bry sig. Att det sedan verkar vara viktigare att få gratis musik i datorn än att se till att världen blir en miljövänligare och fredligare plats, det är kanske inte lika spännande. Men som sagt, kul att folk någon gång blir riktigt förbannade, verkligen!

 

Trots allt är det ju bättre att dom röstar på Piratpartiet än på äcklen vi stötte på ikväll får man ju säga. Alltid något. 

Apropå rosé i gröngräset. Det FINNS alltså människor som föredrar vintern framför sommaren. Jag VET att det är så, för det har hänt att jag har träffat sådana. Dom människorna (eller, kanske snarare just den egenskapen hos dom människorna) är faktiskt bland det konstigaste jag vet. 

Efter genomgången fest kan man konstatera att jag hade rätt. Leila K är the shit. Något att minnas inför framtida tillställningar helt enkelt. 

Riktigt trevligt blev det också. Vi hann med både rosé i gröngräset, mingel, dans till bl.a. ovanstående artist och en hel del annat. På bilden här nedan är det dock loftgångsrökning som praktiseras. Väldigt konstruktiv grej. Under kvällen förekom t.ex. samtal om relativitetsteorin just i samband med denna aktivitet. Inte dåligt alls faktiskt. 

Nu är det förmodligen dags att hoppa i säng. I morgon är det ju JOBB som gäller. Sjukt spännande ska det bli. Lite nervöst också. Vore kanske konstigt annars. 

Over and out alltså. Ses i morgon.  

Har ni förresten några låtar ni absolut inte kan vara utan när ni är på fest så är det läge att lämna dom i kommentarerna NU!

Okej, vädret idag var inte jättekul. Jag har dock laddat även för regniga dagar. Det brukar ju bli en del sådana också den här årstiden, så det är lika bra att förbereda sig. Detta är mitt  in-case-of-regn-kit kan man säga.

Särskilt glad är jag över boken till höger. Jag har väntat i ETT ÅR på att den ska släppas i pocket. Hade ingen aning om att det tog sån tid! Finally har det dock hänt. Den är min! Som jag har längtat!

Det enda tråkiga är väl att den kommer att vara utläst på typ en dag. 

Ja så är det ju. Jag går för tillfället min sista vecka i skolan. Har tillbringat dom senaste 3 1/2 åren där, så det är inte utan att det känns lite märkligt. På måndag börjar jag jobba. Som förskollärare. Ganska konstigt.

Igår var vi på sista puben på skolan. På bilden ser ni min gamla kursare och blivande kollega Cissi. Bakom henne ser ni matsalsfönstret på gamla Lärarhögskolan (numera är det ju Sthlms universitet om man ska vara noga). Utanför fönstret, DN-skrapan. 

Lite kommer man nog allt att sakna det hela. 

http://svtplay.se/t/111146/the_90_s_-_ett_forsvarstal

Det var också roligt eftersom så mycket av min smak när det kommer till populärkultur formades under 90-talet, som ju showen handlar om. Att säga att herrarna i Killinggänget hade en viss inverkan på smaken i fråga är ju knappast heller en överdrift. Rätt mycket nostalgikänslor alltså.

Håller ju också såklart med Schyffert om att 90-talet verkligen, verkligen var ironins årtionde. Hans teori (framförd i showen) är att det var en reaktion på det yberpretentiösa 80-talet, och det ligger säkert en hel del i det. Han valde dock strategiskt nog bort vissa, ändå ganska stora får man nog säga, delar av i alla fall MITT 90-tal när han sa att inget var på riktigt och allt var på skoj. Det fanns allt en del allvarsamma populärkulturyttringar även på 90-talet tycker jag nog. Allvarsamma män (och kvinnor, fast dom var betydligt färre då än nu ;)) som VERKLIGEN menade allt dom sa från djupet av sitt hjärta. Som aldrig log på bild. Som tog sig själva, eller sin musik, på största möjliga allvar. 

Visst, alla här nedan kan inte kallas pretentiösa, inte alls faktiskt. Vissa kan det ju dock i allra högsta grad. Och inte är det en enda ironisk blinkning i sikte i alla fall.

Eller vad säger ni? 

I Humlegården. Med kulörta lampor (älskar!) och egen tulpan-trädgård till vänster i bild. Ok, den syns inte mycket men den syntes desto mer i verkligheten, jag lovar. Fint som snus är det. Mycket sannolikt sommarhäng. 

Riktigt bra är den hur som helst!

Annars har jag precis överlevt min sista jobbhelg. Helt fantastiskt måste jag säga. 

I helgen är det dock jobb, jobb jobb som gäller alltså. Inte så farligt ändå, har varit ledig i två dagar och hunnit med en hel del. Hängt lite med hästen här nedan t.ex. Lyx!

Saknar för övrigt numera både vårens låt och själva våren! Om någon vet var den ena eller andra finns tycker jag att ni ska berätta det för mig, genast! 

Från gamla idolerna Manics, som hängt med hur länge som helst, till nya idolen Anna Odell. Jag utlovade visst en rapport från Konstfacks omtalade vårutställning. Idag var jag där. Om jag tyckte hon var modig innan, så är det ingenting mot vad jag tycker nu. Visst, hennes verk kanske känns lite ofärdigt på många sätt, hon är ju trots allt bara konststudent än, men vilket ofantligt mod det måste ha krävts för att göra det hon har gjort. Jag saknar ord! Det finns faktiskt en hel del beröringspunkter med just Manics faktiskt. Jag tycker mig ana samma intelligens, och det provokativa anslaget finns ju definitivt hos båda. "You gotta hit people with a sledgehammer to get them to listen" var ett ofta använt uttryck under Manics tidiga år. Odell drämde till ordentligt med hammaren kan man säga. 

Tråkigt är ju dock att Odells hammare inte skapat den debatt som var tänkt. Sådan makt har dom, psykiatrin. Och paradoxalt nog skapar det ju ändå den poäng som hon var ute efter. Att dom t.o.m. kanske får hennes handlande till att bli kriminellt är bisarrt, och säger oändligt mycket mer om psykiatrin än om Odell. Moraliskt är det intressant och möjligt att diskutera hennes handlande, att kalla det kriminellt är bara löjligt. Jag hoppas det inte är bara jag som kommer att tänka på Kafkas "Processen". 

bild från Aftonbladet

Åh, redan idag finns ju Manics på Spotify! Många pluspoäng till Spotify igen (och till dom som kollar igenom allt nyinkommet ;))! Nu är det bara lyssna, lyssna, lyssna. Längtar tills skivan kommer, med texthäftet. 

Alltså, den här skivan fattar inte hur rätt i tiden den kommer. Som alltid med Manics kan man säga. Sån tur att dom finns. 

Träffade en häst. Blev lite kär. Helt okej söndagsnöje! Ska nog se till att göra det fler söndagar. 

Dessutom är det ju faktiskt varmt ute idag! Det trodde jag aldrig.