sådär ja!
Nu flyttar jag! Följ med!
http://[email protected]
(och det där med att länka har ju ALDRIG funkat här, så det är kopiera och klistra som gäller! Nu blir det ändring på det!)
noterar:
Styckeindelningen funkar fortfarande inte. I morgon blir det flytt! :)
underbara underbara underbara...
...Ingenting. Se dom. Det får räcka så, har inget mer att säga. Det är upp till den som vill helt enkelt.
I övrigt var det en mycket bättre kväll i kväll! Florence var bra, Miike Snow grymma! Markus (med Mauro igen, Sarah till mig IGEN ;)) ägde på ett sätt som är sällsynt. Och hallå, SOLEN! Jag visste knappt hur jag skulle hantera det. Festival OCH sol. Det gäller att ta vara på det.
Sov gott!
MEN VAD FAN BLOGG.SE!!!
Nu får jag inte STYCKEINDELA som jag vill! ÅH vad trött jag blir! Flytt, flytt, flytt...
Det är inte mitt fel alltså att inlägget nedan är en enda stor klump av text.
//frustrerad
jag skrev ett ganska långt inlägg i natt...
På en fest. På lånad dator. Allt för att hålla er uppdaterade! ;)
När det var klart gick det dock inte att posta (eller för den delen, logga ut, spara utkast, det gick inte att göra nåt!), och idag har blogg.se trollat bort hela inlägget. SJUKT irriterande!
När helgen är slut är det jag som flyttar bloggen, nu har det strulat en gång för mycket. Det kommer säkert att bli bra!
Tyvärr orkar jag inte riktigt återge hela den fantastiska text jag lyckades författa i natt. Kan sammanfatta det hela såhär:
Popaganda bjöd på fredagen på en ganska blek tillställning med endast en spelning värd att se. Lykke Li fick sina låtar att ta ny form på scen, dom växte och blev både skitigare, snyggare och mer relevanta än på skiva. Riktigt bra!
Värre var det med Jenny Wilson, som jag såg för andra gången i sommar. Hon gör precis alla rätt, men det är alldeles för svalt för att engagera. Snyggt snyggt snyggt och helt urbota tråkigt. Lykke visade ju dessutom senare på kvällen att trendig musik går att göra både från skrevet och hjärtat, så det finns ingen ursäkt för iskylan.
Tråkiga var också MGMT, vilket jag kanske i viss utsträckning hade förväntat mig. Dom har egentligen bara tre låtar som jag gillar ordentligt, men dom låtarna gillar jag ju så mycket att jag trodde att det kunde bli en upplevelse i alla fall. I kombination med Popagandas sjuka ölköer (INTE ok popaganda!) och (förstås) ett hällregn blev det dock mest en upplevelse av väntan. På Kids. ALLA väntade på Kids! MGMT petade in sina andra två hits rätt tidigt i setet, och efter det kändes det som att alla mest ville gå hem. Att pärlan Time to pretend framfördes i en helt oförlåtligt seg och trist version gjorde ju inte det hela bättre direkt. Nej, MGMT har en bra bit kvar om dom ska bli ett band man bryr sig om utöver dom tillfällen då man dansar till Kids någon sen natt någonstans. Ett sånt där tillfälle som TILLSLUT uppstod igår när den äntligen kom, och hela Popaganda exploderade. Det var värt väntan trots allt. Vilket litet fulländat stycke popmusik dom sitter på i den låten!
Nu återstår lördagen, och efterlängtade Ingenting. Dom har ett tungt ansvar på sina axlar, för det känns lite som om det helt vilar på dom huruvida den här festivalen ska bli en totalflopp eller inte. Musikaliskt då. Kul kan man ju ha ändå! ;)
festival
Dags för Popaganda i helgen! Och det ser ut som om det ska bli SOL! Nästan så man blir religiös ju.
Kommer förstås rapporter så fort jag hinner och är vid en dator. Ser absolut mest fram emot MGMT och Ingenting.
Hoppas ni alla får en fin helg! :)
jag har stannat nere för mitt hjärtas skull
Åh, jag ber verkligen om ursäkt för att jag tjatar. Igen. Men alltså, den här mannen! Hur har jag kunnat missa??
Och säg nu inget som liknar det ni sa när jag frågade samma sak om Laakso, för jag menar allvar. Hur, HUR har jag kunnat missa? Vart har jag varit?
//förvånad, förvirrad, förälskad, förundrad
Berochdalbanan (finns i orginal på Ingentings skiva Mycket väsen för ingenting)
Nu är det längesen jag var där
På den där klubben alla snackar om
Jag har stannat hemma ända sen du drog
Utan dig rasar min värld ihop
Det är längesen jag var full
Jag har hållit mig vit för mina vänners skull
Glada nätter slutade jämt med att jag sårade och sa saker som blev helt fel
Stockholms City
Neon ljus
Coola kola-människor och lilla du
Taxi, dörrvakt
Krossat glas
Bergochdalbanan och lilla jag
Här är det som blev kvar
Det som blev kvar
Nu är det längesen jag var hög
Jag har stannat nere för mitt hjärtas skull
Förr om åren var jag alltid väck
Jag kunde stanna borta flera dar i streck
Stockholms City
Neon ljus
Coola kola-människor och lilla du
Taxi, dörrvakt
Krossat glas
Bergochdalbanan och lilla jag
Här är det som blev kvar
Det som blev kvar
veckans skäms på mig!
Var hemma hos Tove (som fyllde år! Grattis grattis!) i helgen, och någonstans på vägen bestämdes det att det skulle bli musiktävling. Jättekul tyckte jag, som ju alltid brukar vara skitbra på musiktävlingar. Måste förtydliga här, även om jag INTE är det så tycker jag det är extremt kul, men jag brukar vara bra, musik är ju litegrann mitt ämne kan man säga.
Men i helgen. Jag var verkligen inte alls bra. VERKLIGEN inte alls. Det var ändå sjukt kul (igen! igen!), men jag var verkligen inte bra!
Ok, jag var trött. Jättetrött t.o.m. Men det är liksom ingen ursäkt. Jag missade både Portishead (ok, jag TOG den, men det tog så lång tid att jag räknar det som en miss) och Bright Eyes. Oförlåtligt.
Strafflyssnar idag på Bright Eyes. Inte helt fel ändå måste jag säga. Han har verkligen gjort en hel del fantastiska låtar, och jag har ju inte ens hört hälften har jag insett! Det här är låten jag inte kände igen. Kommer aldrig hända igen, det kan jag ju lova.
//lär mig läxan
sol i sinne...
Det är söndag! Det är sol! Kan vara den sista sommarsöndagen det här året (även om man ju hoppas ganska mycket på att popaganda får bättre väder än förra året), så det är ju bara ut som gäller. Och glass kanske.
Innan jag kastar mig ut i solen måste jag dela med mig av det här. Det är JÄTTEROLIGT, jag lovar! Som allt jätteroligt blir det dock säkert ännu roligare om man ser det i sällskap med någon annan. Hur som helst, titta vet jag!
Nu ska jag hänga i Årsta och bekanta mig med mitt blivande närområde! Hoppas ni har en riktigt bra söndag allihop!
dagens BÄSTA nyhet:
Ingenting är bokade till Popaganda! Nästa helg! Nästa lördag ska jag få se Ingenting!
Jag som tidigare idag tänkte skriva ett surt blogginlägg riktat till ovan nämnda festival just för att dom INTE bokat ovan nämnda band. Skulle ha kollat festivalhemsidan först. Nu vet jag i alla fall.
Och grejen är ju att jag inte ens hört den hypade kommande skivan än. Men det behövs liksom inte när man lyssnat på Halleluja på repeat i iPoden flera dagar nu. Denna bokning är ingenting annat än ren lycka!
två saker:
- DÅLIGA sony music som inte låter dom fantastiska originalvideorna med Spiritualized ligga ute på youtube! USCH på er!!
- I morgon far jag iväg på planeringsdagar (mycket vuxet, I know), och kommer inte hem på kvällen. Inget bloggande alltså. Vill bara att ni ska veta att jag inte glömt bort er. :)
if I am good I could add years to my life, I would rather add some life to my years
Det är svårt det här med att vara besatt. Har en väldig lust att blogga, och jag bloggar ju om musik, men all musik förutom besatthetsobjektet känns ju så ointressant. Det är just det som brukar hända, det är helt normalt och det brukar gå över (intalar mig själv)!
Problemet är ju att t.o.m. jag mitt i mitt förlorade tillstånd inser att det inte blir en särkilt rolig blogg om den helt plötsligt handlar om enbart en artist. Alla kan ju inte bli besatta av samma sak samtidigt o.s.v. Så, vad göra?
Jag bestämde mig för att vända mig till själva ursprungsobjektet. Utan honom hade inte Sanders utmärkta lilla skiva låtit som den låter, det är ett som är säkert, den hade kanske inte ens någonsin sett dagens ljus. Jag pratar förstås om Jason "Spaceman" Pierce.
Han har varit uppe på bloggen förut. Inte tillräckligt mycket förvisso, men uppe har han varit, och då gällde det hans nutida, alldeles alldeles underbara band Spiritualized. Spiritualized är det närmsta jag kommer ett idolband i vuxen ålder, och dom består i stort sätt av Jason och diverse musiker som hjälper till att inscensätta hans visioner. Innan Spiritualized var Jason ena halvan i spacerockbandet Spacemen 3, vars skivor stod i Astrid Lindgrens bokhylla i Christopher Sanders dröm (ni hänger väl med nu?). Som så många gånger förut (det lär inte vara den sista gången heller) när två starka visionärer finns i samma band så splittrades Spacemen 3 till följd av interna konflikter. Ryktena säger att under inspelningen av deras sista skiva kunde Pierce och hans kollega Peter Kember knappt vistas i samma rum, och skivan ska dom ha spelat in helt skilda från varandra. När den släpptes fanns inte bandet längre, och Jason Pierce fortsatte alltså att försöka få musikaliska drömmar att ta verklig form i bandet Spiritualized.
Spiritualized är verkligen det bästa jag vet. Det finns inget band som är så mycket trygghet, så mycket tröst och så mycket styrka som dom. Eller som han, för det är ju Pierce vi talar om när vi talar om Spiritualized. Föder jag någon gång barn vill jag göra det till Spiritualized, ska jag gifta mig vill jag att Spiritualized ska spelas, när jag en gång ska dö vill jag göra det med Spiritualized på högsta volym. Inget annat band är så nära dom stora ögonblicken som dom. Jasons musik och texter handlar om att födas, om att leva, om våra existentiella villkor, om kärlek, om att dö och om att födas återigen. Större blir det inte, så är det bara.
I New York var jag och Tove på en gudstjänst i en Baptistkyrka. Vi hade hoppats på att få se en gospelkör, men i kyrkan som vi helt random slank in i var kören på semester och vi fick nöja oss Inner Circles Bad Boys på sjukt hög volym, en församling som högljutt stämde in i predikans poänger och en präst som var en av dom bästa retoriker jag någonsin har skådat live. Predikan just den söndagen vi var där handlade just om the Bad Boys. "What are you gonna do when they come for you?" undrade prästen gång på gång, och uppmanade församlingen att ta stöd i sin tro på Jesus, att hitta styrka och handlingskraft där. För livet är ju sådär ibland, att det känns som om "the Bad Boys" hela tiden lurar runt knuten, som att världen omkring är ogästvänlig och sjukt kall.
Och jag vet vart jag hittar min styrka och mitt stöd. Timmen i baptistkyrkan i New York hade väldigt mycket mer med Jason Pierce att göra än något av alla dom andra rock- och popbanden jag lyssnar på. Det är där han har sina starkast influenser, och det är där vi hittar dom frågeställningar han förtvivlat försöker hitta svar på. Han är inte alltid lika säker som prästen på vart svaren finns, men han ställer frågorna. I vårt sekulariserade, sjukt intellektsförhärligande samhälle kan just det vara det viktigaste man överhuvudtaget kan göra.
Walking With Jesus
I walked with Jesus and he would say
Oh you poor child you ain't coming to me no way
You´ve found heaven on earth, gonna burn for your sins
I said I think I'm gonna be in good company down there with all my friends
Well I got around to think about what Jesus said to me
'cause if heaven's like this then that's the place to be
It's a long long time between now and my death
And I've gotta have my fun so I've chosen what's best
Well
Here it comes
Here comes the sound
The sound of confusion
So listen sweet Lord forgove me of my sins
'cause I can't stand this life without all of these things
I know I've done wrong but I'm in heaven on earth
I know I've done wrong but I could have done you worse
Jesus please meat me at the centre of teh earth
'cause these wings are gonna fail me
And I've could have done you worse
Out of sight
Out of sight is always out of mind
I think out of mind is out of sight
I was just lookin' for some peace of mind
I just couldn't find a peace of mine
They say that pride comes just before a fall
I have fallen and I wasn't sure
You know that I have fallen further before
I just cannot stand fallin' no more
If I am good I could add years to my life
I would rather add some life to my years
Life is really what you make it they say
I can't even make my mind up today
The world keeps turning it keeps me in my place
Where I stand is only three miles from space
Standin' space is all the space I can stand
Gravity just keeps on keepin' me down
Out of sight is always out of mind
I think out of mind is out of sight
I was just lookin' for some peace of mind
But I just couldn't find a peace of mine
They say that pride comes just before a fall
I have fallen and I wasn't proud
You know that I have fallen further before
I just cannot stand fallin' no more
If I am good I could add years to my life
I would rather add some life to my years
Life is really what you make it they say
I can't even make my mind up today
The planet spins and it keeps me in my place
Where I stand is only three miles from space
We're getting closer now to beeing apart
I kinda miss you people right from the start (osäker textrad)
Death take your fiddle
Think I'll drink myself into a coma
And I'll take every way out I can find
But morphine, codeine, whisky they won't alter
The way I feel now death is not around
So death take your fiddle
And play a song for me
Play a song we used to sing
The one that brought you close to me
Play a song and I will sing along
I think I'd like to take myself to heaven
'cause I ain't been there many times before
And Jesus Christ if I don't know if I like it
Sadness struck a thousand times or more
So death take your fiddle
And play a song for me
Play a song we used to sing
The one that brought you close to me
Play a song and I will sing along
Think I'll drink myself into a coma
And I'll take every way out I can find
But morphine, codeine, whisky they won't alter
The way I feel now death is not around
The way I feel now death is not around
bara så att ni ska veta att jag inte varit alldeles sysslolös under den långa bloggtorkan
alltså förlåt om jag verkar tjatig på något vis...
...det är nog bara det att ni inte fått uppleva någon av mina besatthetsperioder än! Det har ju som sagt inte släppts någon skiva under tiden bloggen har funnits som hamnat så långt in i hjärteroten att symtomen uppstått. Nu har dom dock slagit ut i full blom som ni kommer att märka. Allt pekar dessutom på att det kommer att gälla två skivor, men det återstår än att se. Ni ska nog kanske vara glada att Christopher Sander-utbudet på nätet verkar något begränsat.
Det är bara det att...den här låten! Alla känslor på samma gång! Jag vill att den här skivan ska släppas NU så jag har något att växla Sander med!
Halleluja (texten är avlyssnad av moi, sorry för eventuella fel)
Det jag får ska jag ge tillbaka
Allting jag äger ska jag försaka
Det krävs ingenting för att känna sig fri
Man måste vara fattig för att vara rik
Allting jag lärt mig ska jag glömma bort
Det jag ser kommer jag glömma bort
Man måste vara en idiot för att kalla sig klok
Man måste vara liten för att vara stor
Halleluja, halleluja
Varje steg är ett steg tillbaka
Varje ord är en hopplös dröm
Man måste tiga för att vara sann
Men man måste tala för att ha en chans
Allting du lärt dig ska du glömma bort
Det du ser kommer du glömma bort
Du måste vara en idiot om du kallar dig klok
Du måste vara liten för att vara stor
Halleluja, halleluja
Och när jag slutar tänka, börjar jag förstå
Att gud inte bryr sig om hur rakt jag kan gå
Så länge jag går går jag i änglarnas spår
Så länge jag lever dricker jag ur djävulens skål
Så länge mitt hjärta slår...
Halleluja, halleluja
ville också säga...
...TACK för att ni inte glömt bort mig trots den usla uppdateringen! Bara på ett par dagar har jag samma antal läsare som när jag var aktiv, mycket glad blir jag! Nu kör vi! :)